Hej!
Det här är mitt steg till att göra mer än inget.
Hur många känner du med Aspergers? Jag har minst 10st i min krets. Jag tänker att om mina 313 Facebookvänner slänger iväg en 50-lapp så blir det 15650kr extra till forskningen.
Jag har blivit smått beroende av känslan att hjälpa till. Det är en känsla som inte riktigt går att jämföra med annat.
Senast igår skickade jag en slant till "Aldrig ensam - ett projekt som bryter tystnaden kring det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa bland unga vuxna”. Jag är sedan 3 veckor medlem i Green Peace. Det senaste halvåret har jag skickat till Röda korset, Barncancerfonden, Unicef, Rosa bandet, Läkare utan gränser, Svensk-Kubanska Föreningen osv.
Jag säger INTE detta för att skryta på något sätt, eller för att försöka ge någon dåligt samvete(!). Jag säger detta för att det är en känsla som känns så jävla bra och som ni alla borde testa.
\"Gör det någon skillnad då?\"- Svaret är JA! Jag har läst bl.a UNHCRs årsredovisning där det står i klartext hur mycket som går till vad.
Samtidigt i allt detta så känner jag att jag är lite lat som inte utför något konkret arbete, jag skickar pengar och låter andra göra jobbet. Men det minsta jag kan göra är skicka en slant. Det funkar ju inte att gilla en sida på Facebook; det är riktiga pengar som gör riktig skillnad.
Jag hatar faktumet att pengar styr levnadsstandard. Så länge jag har ett jobb att gå till så tänker i.a.f jag aldrig sluta ge