Bipolär sjukdom: Från helvetet
Kulturskribenten och författaren Ann Heberlein lider av bipolär sjukdom. En ovanlig men allvarlig sjukdom som drabbar mellan en och tre procent av befolkningen.
”Det är som att vara hög: ökad kreativitet, ett minskat behov av sömn, minskad aptit, viktminskning, en förhöjd sexualitet, en känsla av att vara oslagbar – nästan gudomlig… Så kan man hålla på i några dagar, veckor, till och med månader. Men till slut går kroppen sönder. Och ungefär då brukar man ramla ner i en depression. I mitt fall har det ofta kulminerat i ett självmordsförsök.”
Det är Ann Heberlein, kulturskribent, författare och teologie doktor i etik, som beskriver effekterna av ett maniskt skov. Hon lider av bipolär sjukdom typ 2, en psykisk sjukdom som kännetecknas av kraftiga humörsvängningar, med perioder av upprymdhet (mani och det lindrigare hypomani) och perioder av sjuklig nedstämdhet.
I en av sina böcker skildrar hon en sådan depressiv period. Hur hon lämnar sina uppdrag, för universitetet, Svenska kyrkan, Sydsvenska Dagbladet. Hur hon steg för steg avvecklar sitt liv, förbereder sig inför slutet, hur hon tänker att boken nog kommer att sälja bra om hon begår självmord – vilket i alla fall skulle garantera barnen en trygg ekonomi. Det är en dagbok från helvetet.
”Min ångest tillhör inte den chica existentiella kulturångesten” skriver hon. ”Min ångest är verkligen inte klädsam. Den genererar inte stor poesi och passar dåligt ihop med rödvin och sociala sammanhang. Min ångest går på alla fyra och slår huvudet i golvet. Bang bang tills blodet kommer.”
Ting, människor, relationer, existerar oberoende av oss. Men glädje och kärlek existerar bara genom oss. Mening existerar bara i hjärnan. Så vad händer när vi förlorar förmågan att tillskriva världen skönhet? Och vi tvingas leva med minnet av en värld som var vacker, men som har förlorat all sin glans? ”Om livet ändå inte vore så fult, så fullt av det fula, så dränkt i det banala, så mycket yta, blingblingblingande, så blänkande blank tunn billig polityr över all den där tarvligheten.”
För etikforskaren Heberlein blev depressionen en kamp med ett omöjligt filosofiskt dilemma: ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.
Dessbättre har de flesta personer som lever med bipolaritet friska perioder. Efter ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” skrev Heberlein en annan bok: ”Ett gott liv”.
Här kan du se Ann Heberleines personliga berättelse filmad på Hjärnans dag i Stockholm 2013 där hon berättar vad det innebär att ha fått diagnosen bipolär sjukdom.
