Hjärnfonden delar ut 26.5 miljoner till svensk hjärnforskning

Privatpersoners och företags engagemang och vilja att ge är en förutsättning för att svensk hjärnforskning ska fortsätta att hålla sig inom den bästa i världen. Inte mindre än 47 väletablerade svenska forskare får i år ta del av de pengar som Hjärnfondens givare samlat in i form av gåvor, testamenten och donationer.

En av de forskare som fått ta del av Hjärnfondens anslag är professor Åsa Mackenzie, forskare vid Uppsala universitet som jobbar med hjärnans belöningssystem. Hennes forskning handlar om att förstå hur hjärnan fungerar vid de val vi gör och de beslut vi fattar varje dag. Hur den friska hjärnan fungerar i vardagslivet med våra olika bestyr är nog så svårt att förstå, men vi behöver veta mer om just den friska hjärnan för att kunna förstå mer av vad som går fel i olika sjukdomar. I flera neuropsykiatriska sjukdomar, såsom depression, schizofreni och beroende, kan vardagssituationer med olika val och beslut upplevas som oöverstigliga och mer svårhanterliga än de skulle behöva göra.

– Om vi lär oss mer av hur de här systemen i hjärnan fungerar har vi större chans att komma närmare förbättring och kanske prevention av olika sjukdomstillstånd som påverkar just motivation och beslutsfattande, säger Åsa Mackenzie.

De känslor vi känner när vi utför en handling är kopplad till de val vi gör och guidar oss när vi står inför samma handling nästa gång. När vi upplever en positiv känsla frisätts signalsubstansen dopamin från en viss grupp av celler inne i hjärnan. När vi upplever det motsatta, en negativ känsla, är celler i precis samma lilla område i hjärnan involverade, men istället blir vi nedstämda och omotiverade att ta oss för någonting. Hos en frisk person finns en fungerande balans mellan dessa två ytterlägen. Men hos vissa neuropsykiatriska diagnoser, som schizofreni, depression eller olika typer av beroenden tippar balansen över åt ena eller andra hållet och den ena celltypen blir dominant. Med forskningsmedel som Åsa och hennes forskargrupp fick från Hjärnfonden förra året har de hittat en tidigare helt okänd population av nervceller som ligger mitt bland belöningscellerna men som istället ger en känsla av missmod. De vet nu vad som skiljer de olika celltyperna åt, men nu väntar utmaningen att förstå varför. Vad är hos den ena celltypen som gör att de ger oss en känsla av lycka och belöning och den andra en känsla av nedstämdhet och gör oss omotiverade?

– För att kunna behandla neuropsykiatriska sjukdomar där belöningssystemet inte fungerar som det ska måste vi förstå vilka celltyper som gör vad och hur de fungerar, säger Åsa.

De läkemedel som idag finns mot neuropsykiatriska sjukdomar påverkar alla celler i området vilket skapar biverkningar för patienten. Det långsiktiga målet för Åsas forskning är att kunna ta fram en terapi där så få celler som möjligt påverkas och som har en specifik effekt enbart där den är tänkt att göra nytta.

– Hjärnan är så otroligt komplicerad och de här systemen är helt centrala för vårt vardagliga liv. Att vi fortfarande kan hitta nya grupper av celler i hjärnan visar att det också finns nya måltavlor att rikta behandling mot. Genom att satsa forskningsmedel på den här typen av experimentell grundforskning bidrar Hjärnfonden till att vi kan identifiera och metodisk kartlägga sådana oexploaterade möjligheter som då också kan komma till nytta i strävan att få fram förbättrade behandlingsmetoder för dessa svåra sjukdomar. Långsiktigt ser vi stor nytta för ett brett spann av patientgrupper, avslutar Åsa.