Traumatiska hjärnskador är den vanligaste orsaken till dödsfall och handikapp bland unga människor. Orsaken är ofta trafikolyckor, misshandel eller fall.
Maud Stenberg vill förbättra kunskapen om traumatisk hjärnskada
Traumatiska hjärnskador utgör ett stort folkhälsoproblem och är en vanlig orsak till funktionsnedsättning hos personer i arbetsför ålder. En hjärnskada kan få stora konsekvenser och påverka hela livet, från motorik och hjärntrötthet till relationer till andra människor. Maud Stenberg, en av Hjärnfondens stipendiater vill öka kunskapen om det långsiktiga förloppet efter en traumatisk hjärnskada.
Namn: Maud Stenberg
Hemort: Umeå
Universitet: Umeå universitet
Forskningsområde: Traumatisk hjärnskada
Hej Maud! Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade av traumatisk hjärnskada?
Brister i hjärnskaderehabiliteringen i Sverige framkom vid två olika kartläggningar 2012 på uppdrag av Socialstyrelsen och Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft och Personskadeförbundet RTP. Främst efterfrågade de drabbade information om skadan och utbildning i den nya livssituationen. Dessutom saknades stöd i att lära känna sina förmågor och begränsningar. En kontinuerlig vårdkontakt efterfrågades.
Med denna studie vid Norrlands universitetssjukhus samt inom Norra sjukvårdsregionen förväntar vi oss att kunna förbättra kunskapen om det långsiktiga förloppet efter svår traumatisk hjärnskada för patienter som först tagits hand om av akut- och intensivvården. Studien kan också ge information om patienters och närståendes upplevelser och situation efter skadan. Resultaten av studien kan ligga till grund för effektivare vårdkedja, rehabiliteringsplanering och uppföljning.
Med skattningsskalor kan upprepade undersökningar genomföras och resultaten jämföras på individ och gruppnivå. För att få en fördjupad bild av den enskilde individens och närstående upplevelser kan kvalitativa intervjustudier komplettera bilden. Hela familjen påverkas när någon drabbas av en svår hjärnskada. Närstående spelar en viktig roll för patienten både i den akuta fasen men också över tid.
Närståendes situation kan också förändras mycket efter skadan. De kämpar med sitt eget lidande samtidigt som de uttrycker en stark medkänsla för den drabbade. I multicenterstudien ProBrain ingick uppföljning 1 år efter skadetillfället. I dagsläget saknas kunskap om förloppet från det akuta skedet till ett längre perspektiv efter skadan. Det saknas också studier som har jämfört patienternas egen beskrivning av sin situation i relation till skattningsskalor. Eftersom tidigare kvalitativa studier visat på vikten av att undersöka patienternas egen upplevelse efter skadan kommer vi att följa upp patienterna som ingick i ProBrain i norra regionen tillsammans med deras närstående med intervjuer.
Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?
Personer med svår traumatisk hjärnskada är en relativt liten grupp med stora behov av specialiserade rehabiliteringsinsatser och rehabiliteringsinsatser i ett livsperspektiv. Skadan medför stort lidande för den drabbade och närstående. När det gäller rehabilitering är kliniska studier svåra att genomföra och det finns mycket få studier gjorda. Det är en mycket heterogen grupp där skadan och dess konsekvenser ser väldigt olika ut för olika individer.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
Jag har alltid varit intresserad av hjärnans funktioner och vad påverkan av dessa funktioner betyder på individ, anhörig och på samhällsnivå. Jag har arbetat som kliniskt verksam läkare under många år och vill veta mer om patienter och närståendes behov, hur de behandlingsmöjligheter vi har idag gör nytta eller ibland onytta samt det vetenskapliga stödet vi har för de interventioner vi erbjuder. Jag vill utveckla hjärnskaderehabiliteringen och en jämlik vård, jämföra oss regionalt, nationellt, och internationellt.
Vad är din drivkraft som forskare?
Nyfikenhet, genuint intresse för mitt område, strävan efter mer kunskap och utveckling.
