Illustration med manligt och kvinnligt huvud i profil fyllt med pusselbitar.

Hannah Hochgerner studerar skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor

Genom att använda avancerade molekylära tekniker vill hon förstå vilka cellulära processer i hjärnan som ger upphov till skillnader i socialt beteende hos män och kvinnor. Hannah är en av Hjärnfondens stipendiater.

Kan du berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?

Min passion för forskning har alltid varit för de minsta processerna i livet – det som händer på molekylnivån i celler. Med hjälp av en nyutvecklad teknik, kallad singel-cell sekvensering, är det numera möjligt att karakterisera en enskild cell och i detalj undersöka dess genetiska information. Under de senaste åren har den metodiken verkligen ökat kunskapen om hjärnans byggstenar och gett oss nya verktyg för att studera olika funktioner i hjärnan. I min forskning vill jag nu undersöka hur cellulära byggstenar i en specifik region i hjärnan, kallad den mediala amygdala, relaterar till socialt beteende och i synnerhet för att förstå skillnaderna mellan aggression och föräldrabeteende hos möss av båda könen.

Hur kommer dina resultat att hjälpa personer med hjärnsjukdomar?

Jag tror att den här metodikens kommer att ha en enorm inverkan på många aspekter av neurovetenskap – eftersom vi äntligen kan få tillgång till information om vilka gener som används på ett mer systematiskt sätt och det ger oss möjlighet att börja ta itu med hjärnsjukdomar med mer skräddarsydda verktyg. Vi är dock fortfarande i början av att tillämpa metoden på mer kliniska problem, därför valde jag att studera aggression och föräldrabeteende som intressanta modeller som skiljer sig mellan mushanar och (tyvärr understuderade ) mushonor.

Vilken är den största utmaningen inom ditt vetenskapsområde?

Att förstå och dra slutsatser av de stora mängderna data. Även om experimenten i sig kan vara knepiga att utföra, går de ganska fort vilket medför att vi snabbt genererar enorma mängder information. Även med de bästa, mest robusta bioinformatikanalyserna krävs det mycket praktisk, icke-automatiserad analys för att till slut kunna förstå och relatera det till de studier som andra grundforskare har utfört tidigare.

Vad fick dig att bli neuroforskare?

Under mina studier läste jag neuroforskaren och nobelpristagaren Eric Kandels memoarer ”In search of memory”, och kunde verkligen relatera till hans tidiga, naiva insikt om (parafrasering) ”Wow, vi har just gjort något nytt och väldigt coolt – men hur hjälper det oss verkligen att förstå vårt sinne?” Jag kände att neurovetenskap är ett område som är djupt, roligt och komplicerat, och det kommer att dröja länge innan vi får slut på frågor att besvara.

Vad motiverar dig som forskare?

Jag drevs tidigt av att vilja ta itu med det okända – och att få göra det i en miljö med entusiastiska, nyfikna och kreativa människor med så många olika bakgrunder. I verkligheten kan vårt arbete vara mycket frustrerande, eftersom vi förhoppningsvis gör många saker för första gången. Ofta blir det många misslyckanden innan du till slut kommer till ögonblicket då du kan säga ”Det fungerar!”. Vanligtvis blir det annorlunda ut än vi förväntat oss, och det är där de riktigt intressanta frågorna kommer upp och fortsätter att driva oss framåt.

Postkodlotteriet

 

 

 

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Yiyi Yang studerar immuncellers roll vid Azheimers sjukdom

Yiyi Yang är en av Hjärnfondens stipendiater. Fokus för hennes forskning är Alzheimers sjukdom. Hon studerar vilken roll inflammation och immunceller har för sjukdomsprocessen.

Araash Hellysaz, en av Hjärnfondens stipendiater

Arash Hellysaz undersöker hur virussjukdomar i magen förändrar hjärnan

Virussjukdomar i magtarmkanalen ger diarré och kräkningar, processer som koordineras av hjärnan. Arash Hellysaz, en av Hjärnfondens stipendiater, undersöker hur viruspartiklarna i magen medför förändringar i hjärnan och hur den kunskapen kan användas för att ta fram ny behandling.

Jenny Wickham, en av Hjärnfondens stipendiater.

Jenny Wickham vill hitta nya sätt att behandla epilepsi

En tredjedel av de som har epilepsi svarar inte på de mediciner som finns. Jenny Wickham, Hjärnfondens stipendiat, vill ändra på det. Hon studerar de nervceller som är inblandade i epileptiska anfall och hur de kan vara mål för ny behandling.

Malin Silverå Ejneby, Hjärnfondens stipendiat.

Malin Silverå Ejneby använder matematik för att förstå epilepsi

Nervceller kommunicerar med varandra genom nervimpulser. Förändringar i styrkan på nervimpulserna kan potentiellt leda till sjukdomar som epilepsi. Malin Silverå Ejneby, Hjärnfondens stipendiat, vill använda matematiska modeller för att förstå det här bättre.

Stina Lundberg, en av Hjärnfondens stipendiater

Stina Lundberg vill förstå hur nervceller kopplas samman i hippocampus

Hippocampus är en hjärnregion som är central för minne, inlärning och emotionell reglering. Stina Lundberg, en av Hjärnfondens stipendiater, vill lära sig mer om hur nervcellerna i hippocampus är sammankopplade.

David Fällmar, Hjärnfondens stipendiat

David Fällmar vill använda AI för att ställa exaktare diagnoser

David Fällmar är röntgenläkare och en av Hjärnfondens stipendiater. Hans målsättning är att underlätta för röntgenläkare att ställa diagnoser tidigt och med stor träffsäkerhet.