Jan de Laval, 68 år, har jobbat som regissör och teaterproducent. För två år sedan drabbades han av en stroke.

”Stroken är det absolut värsta som har hänt i mitt liv”

När Jan de Laval var 66 år förändrades hans liv bokstavligt talat över en natt – han vaknade förlamad efter en stroke. Vägen till ett någorlunda fungerande liv blev svår, inte minst på grund av den bristfälliga rehabiliteringen. Din gåva till hjärnforskningen behövs!

Ge en gåva till den livsviktiga strokeforskningen

Jag har levt ett mycket aktivt liv och alltid känt mig ung. Jag hade tänkt arbeta till åtminstone 75 – människan fungerar nog så, att man räknar med att vara frisk.

En natt för två år sedan vaknade jag och kunde inte röra vänster arm och ben. Känslan var ren och skär panik. Min hustru, som är sjuksköterska, förstod att det var en stroke och ringde ambulans. Men innan den kom fram hade allt gått över, jag kunde röra mig igen.

Jag togs ändå in på observation, eftersom det är vanligt att en propp i hjärnan lossnar och flyttar på sig så att symtomen försvinner under en tid. I och med att jag mådde hur bra som helst valde jag att åka hem efter bara ett dygn.

Redan samma natt, hemma igen, fick jag då den ”riktiga” stroken – med samma förlamning som innan. Jag åkte in med ambulans direkt, men den här gången släppte aldrig symtomen. Efter en omtumlande vecka på sjukhus blev jag skickad på fem veckors rehabilitering.

Det var en speciell upplevelse. Å ena sidan var det extremt jobbigt att komma dit i rullstol och behöva lära sig att gå igen. Å andra sidan kände jag att jag hade kommit relativt lindrigt undan. Jag träffade människor som låg fastspända på bårar och unga kvinnor som inte kände igen sina egna barn.

Personalen var hur bra som helst, vilket även gällde de fysioterapeuter och sjukgymnaster jag träffade under året efter. Men sedan skrevs jag ut och resurserna bara försvann. Jag ville ha återbesök och någon att prata med – jag kände mig väldigt övergiven. Vad skulle jag göra när jag var så ledsen att jag ville ta livet av mig? Jag och min fru fick kämpa på själva och, när orken hade blivit större, lyckades jag tvinga till mig en del hjälp.

Idag mår jag bättre och kan jobba igen. Och även om det går väldigt långsamt så kan jag röra mig ganska obehindrat. Men jag är hela tiden rädd – för att ramla, för en ny stroke, för att bli knuffad. Och jag har fått en vanlig följd, hjärntrötthet, som framförallt gör varje morgon till en mindre depression.

Jag har inga större förväntningar på att bli helt återställd, men hoppas att hjärnforskningen kan göra att jag åtminstone slipper en ny stroke. Sedan önskar jag fortfarande bättre långsiktigt omhändertagande i rehabiliteringen.

Jag ber dig därför att stödja Hjärnfonden. Alla har någon i sin närhet som har drabbats eller kommer att drabbas av stroke. Din gåva är med andra ord även omtanke om dina nära och kära.

Tack!

Jan de Laval

frallan

Relaterat

Åsa Westlund drabbades av en stroke när hon paddlade kanor.

”Vi måste göra mer för dem som lider efter en stroke”

Stroke orsakas oftast av en blodpropp, men 15 procent av fallen beror på hjärnblödning. Ett sådant fall var Åsa Westlund, som oväntat insjuknade vid 53 års ålder. Läs hennes berättelse och se vad hon önskar sig av hjärnforskningen.

Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.