Vad går din forskning ut på?
– Nedsatt rörelseförmåga är ett av de största och vanligaste problemen efter en stroke. Det är enkelt att se att någon till exempel haltar, men vi vet inte så mycket om de grundläggande mekanismerna för förbättrad rörelseförmåga. Det handlar om ett mycket komplext samspel mellan bland annat rörelser, syn och känsel – som vi arbetar vi med att kartlägga.
Du använder väldigt speciell teknik för detta. Kan du berätta?
– Vi har ett rörelselabb med höghastighetskameror. Med hjälp av infrarött ljus filmar vi människor som har fått särskilda reflexbollar fästa på kroppen och kan då i detalj förstå hur de rör sig. Dessutom har vi, som ett av ytterst få labb i världen, möjlighet att använda denna teknik för att fånga rörelseprecision samtidigt som försökspersonen ligger i en hjärnmagnetkamera. På detta sätt får vi även ökad kunskap om vad som brister ur ett hjärnperspektiv.
Hur kan din hjärnforskning förbättra livet för strokedrabbade?
– I korthet: Bättre förståelse för rörelsestörningar och därmed mer välanpassad rehabilitering. Idag utvärderar man till exempel armrörelser genom att göra ett visst test på tid. Men då ser man inte om det bakomliggande problemet är långsamma, hackiga eller oprecisa rörelser. Och då kan man missa att ge den bästa behandlingsmetoden. Vi arbetar för att ge vården bättre verktyg för detta.
Varför behöver forskningen på stroke mer resurser?
– Stroke drabbar fler än 25 000 svenskar varje år, med stora konsekvenser för både de enskilda och samhället. Idag vet vi alldeles för lite om effekterna av olika slags rehabilitering. Mer hjärnforskning betyder bättre livskvalitet för fler.
