David Bäckström forskar om Parkinsons sjukdom
Parkinsons sjukdom drabbar ca en procent av befolkningen över 60 år. Det kan vara svårt att ställa diagnos och därför letar David Bäckström, en av Hjärnfondens stipendiater 2020, efter biologiska markörer i blod som visar vem som har sjukdomen.
Namn: David Bäckström
Universitet: Umeå Universitet
Forskningsområde: Parkinsons sjukdom och tidiga orsaker till neurodegeneration
Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?
Parkinsons sjukdom är en vanlig, neurodegenerativ sjukdom som drabbar ca en procent av befolkningen över 60 år, men det finns ingen botande eller förebyggande behandling. Jag vill hitta markörer för att kartlägga de tidigaste symtomen och förändringarna i kroppen vid Parkinsons sjukdom, i blod och andra vävnader. Metoden är att studera kemiska förändringar i blodprov som har lämnats på vårdcentraler åren före Parkinsons sjukdom gett upphov till symtom – och jämföra med blod från neurologiskt friska personer.
När sjukdomen väl har uppkommit vill jag också kartlägga kommunikationen mellan arvsanlag och cell i det sjukdomsdrabbade nervsystemet, genom så kallad RNA-sekvensering. Genom att studera de tidigaste förändringarna i kroppen och nervsystemet kan vi bättre förstå tidiga stadier av Parkinsons sjukdom, till och med före den har gett några märkbara symtom, vilket ger bättre möjligheter att hitta effektiva behandlingar.
Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade av Parkinsons sjukdom?
Idag har vi många gånger problem att sätta rätt diagnos, till och med på specialiserade sjukhusmottagningar. Tanken är att forskningen ska göra att vi hittar ett slags tidiga, ”kemiska fingeravtryck” som avslöjar biologiska mönster som är unika för en specifik sjukdom; både för Parkinsons sjukdom och för andra, närbesläktade, neurodegenerativa sjukdomar.
Sådana ”fingeravtryck” kan skilja på olika sjukdomar och kan också skilja drabbade från friska. Att få en tidig, säker diagnos är viktigt för den som blir sjuk och ger möjligheter att genomföra bättre, framtida studier av nya behandlingar. Om vi lär oss förstå tidiga stadier av Parkinsons sjukdom kan vi också bättre förstå dess orsaker, vilket ger en bättre möjlighet att bota eller åtminstone bromsa den.
Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?
Den största utmaningen är nog att alla neurodegenerativa sjukdomar är så svårbehandlade. Vi behöver bättre behandlingar! Vid Parkinsons sjukdom finns dessutom studier som visar att uppemot var fjärde patient har fått en felaktig diagnos. De har istället någon annan form av parkinsonliknande sjukdom.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
Jag anser att hjärnan är människokroppens (kanske universums) mest komplexa organ. Det är intressant hur mycket mer vi lärt oss om den på några decennier. Som neurolog har jag ändå ofta sett att vi måste utveckla vår del av sjukvården med nya metoder, för att kunna hjälpa neurologiskt sjuka.
Vad är din drivkraft som forskare?
Jag drivs av nyfikenhet och en vilja att förstå hjärnan och vad som händer när den inte fungerar normalt. Jag drivs också av en vilja att hjälpa de drabbade (som jag träffar som läkare).
