Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Det behövs ett genombrott i kampen mot stroke. Sjukdomen är inte bara den vanligaste orsaken till funktionshinder, det är också en av de vanligaste dödsorsakerna. Min forskargrupp arbetar  därför med två metoder – en som kan minska skadorna vid stroke och en som kan underlätta  återhämtningen efter stroke. Stort tack för att du har varit med och gjort vårt arbete möjligt!

Vår metod mot strokeskador går ut på att förbättra vården i det akuta skedet. Ett problem  är nämligen att kroppen, paradoxalt nog, reagerar på en stroke med mekanismer som kan skada kärl i hjärnan. Vårt mål är att blockera denna mekanism, vilket skulle minska risken för komplikationer.

Det skulle också förlänga tidsfönstret då läkarna kan ge propplösande behandling, eftersom sådan behandling inte går att ge när kärlen har blivit utsatta för den skadliga mekanismen. Vi testar nu två preparat som har visat sig mycket lovande i experiment.

Molekyler som hjälper hjärnan

Vår andra metod handlar om att hjälpa hjärnan att reparera sig själv efter en stroke. Tidigare studier har visat att vissa molekyler kan stimulera denna process. Det svåra är att få in dem i hjärnan. Vi har utvecklat en helt ny nanoteknologi, där vi kapslar in molekylerna för att lura hjärnan  att släppa in dem. Om vi lyckas visa att denna metod fungerar kan det förhållandevis snabbt bli till en ny behandling, eftersom de aktuella molekylerna är beprövade från andra sammanhang.

I bästa fall kan min forskargrupp få fram två nya strokebehandlingar och både minska risken för hjärnskador och skynda på rehabiliteringen. Den sammanlagda effekten skulle innebära ett kraftigt minskat lidande till följd av stroke. Därför hoppas jag att vi får möjlighet att fullfölja vårt arbete.

Utan stödet från människor som du hade vi inte ens fått chansen att testa våra idéer. Nu ber jag dig att fortsätta göra livsviktig hjärnforskning möjlig. Den avancerade teknologi vi behöver i vårt arbete är kostsam, men priset för att inte göra något åt stroke är mycket högre – både ekonomiskt och mänskligt.

Därför hoppas jag på din hjälp idag. Ge en gåva som räddar liv!

Varma hälsningar
Saema Ansar
Forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Åsa Westlund drabbades av en stroke när hon paddlade kanor.

”Vi måste göra mer för dem som lider efter en stroke”

Stroke orsakas oftast av en blodpropp, men 15 procent av fallen beror på hjärnblödning. Ett sådant fall var Åsa Westlund, som oväntat insjuknade vid 53 års ålder. Läs hennes berättelse och se vad hon önskar sig av hjärnforskningen.

Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.

Anette Hjerpe med sin dotter i trädgården

Det behövs ett genombrott i kampen mot stroke

Ungefär 25 000 svenskar drabbas av stroke varje år, fler än var femte dör. För dem som överlever blir livet aldrig detsamma. Just detta beskriver Anette Hjerpe här nedanför – i sin berättelse om hur hon drabbades av en stroke, endast 51 år gammal. Läs vidare och se varför hjärnforskningen behöver ditt stöd.