Hjärnfonden
Ge en gåva
Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Det var en sommarkväll för snart tre år sedan som mitt liv förändrades för alltid. Det började med en nysning, som utlöste en obeskrivlig smärta i huvudet. Jag kunde varken prata eller röra mig ordentligt. Tack och lov var min sambo hemma och kunde hjälpa mig. Han gav mig huvudvärkstabletter och våta handdukar på huvudet – ingen av oss tänkte att det kunde handla om något så farligt som stroke.

Inte heller läkaren på närakuten trodde att jag hade drabbats av något allvarligt. Det kan förstås ha berott på att jag inte hade förlamningar eller andra typiska strokesymptom. Men när den hemska huvudvärken inte gick över på flera dagar krävde jag att få huvudet röntgat. Då visade det sig att jag hade fått en stor blodpropp i hjärnan och lades genast in på sjukhus.

Ständigt rädd för ny stroke

Det var för sent att göra något åt själva blodproppen, den behövde kroppen själv ta hand om. Jag fick morfin mot smärtan och blodförtunnande medicin för att minska risken för en ny stroke. Jag minns egentligen inte mycket av den här tiden, förutom att jag kunde få plötsliga vågor av domningar. Då förlorade jag känsel och kontroll över olika kroppsdelar. Även om domningarna gick över ganska snabbt så var det väldigt skrämmande.

När jag efter flera veckor äntligen fick komma hem från sjukhuset var mina värsta fysiska besvär hjärntrötthet och problem med trycket i ögonen, vilket fick mig att se i kors ett tag. Totalt var jag sjukskriven i ett år. Även om jag med strokemått mätt kom lindrigt undan så har mitt liv ändå vänts upp och ned. Jag är ständigt rädd för att få en ny stroke – om ena foten somnar får jag panik och tror att domningarna har kommit tillbaka.

Innan jag blev sjuk var jag en ”typisk 21-årig tjej” som älskade livet. Det gör jag visserligen fortfarande, men jag är mer orolig och försiktig. Jag vill inte göra något som kan skada huvudet och jag vet att den blodförtunnande medicinen, som jag måste äta livet ut, ger mig en ökad blödningsrisk.

Jag är hur som helst tacksam för att jag inte fick så allvarliga men efter min stroke, trots att det tog så lång tid innan blodproppen i hjärnan upptäcktes. Jag vet att alla inte har samma tur. Därför behövs hjärnforskningen!

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

“Mammas hjärna är skadad”

När Beatrice Andersson var 24 år fick hon en kraftig stroke. Hjärnfonden intervjuade henne för två år sedan – då hade hon fortfarande stora utmaningar. Här berättar hon om läget idag.

Det finns för få sätt att hjälpa personer efter en stroke

I dag lever över 140 000 svenskar med funktionsnedsättningar till följd av stroke. Här berättar Arne Lindgren, professor och överläkare, om sin forskargrupps arbete med att hitta möjliga vägar för att förbättra återhämtningen.
Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap vid Lunds universitet

Går det att reparera en hjärna med Parkinson?

I samband med Internationella Parkinsondagen berättar professor Malin Parmar om sitt arbete med stamcellsbehandlingar mot Parkinson. Det kan även få betydelse i kampen mot bland annat Alzheimer, stroke och ALS.
En komposition i kollageform med en kvinnlig hjärnforskare vid en vintage-dator, där en förstoring av ett ansikte i svartvitt framträder i bakgrunden genom ett fönster. En kontrast mellan människa, teknologi och hjärnforskning.

Olika risker med olika hormonläkemedel

En ny studie, den största i världen på hormonbehandlingar vid klimakteriebesvär, har analyserat riskerna för blodpropp, stroke och hjärtinfarkt. Studien publiceras i BMJ och är finansierad av Hjärnfonden.
Nathalie och Kim Björnsen Åklint.

En tandemklassiker till förmån för hjärnforskningen

Nathalie och Kim Björnsen Åklint tänker utföra den korta varianten av den svenska klassikern. Men de nöjer sig inte med det. Paret ska göra en tandemklassiker – de ska sitta ihop genom nästan alla moment. Allt till förmån för hjärnforskningen.
Bild på Katharina Stibrant Sunnerhagen.

”Det krävs nya forskningsframsteg för att stroke ska kunna stoppas”

WHO:s expert på strokerehabilitering, professor Katharina Stibrant Sunnerhagen, leder en stor forskargrupp som får stöd från Hjärnfonden. Här berättar hon om sitt livsviktiga arbete – och förklarar varför gåvor till hjärnforskningen är så viktiga.
shaped face

Swisha en gåva till 90 112 55
eller engagera dig på
ett annat sätt.

Stöd forskningen

Stöd oss

Egen insamling

Starta