Jenny Wickham vill hitta nya sätt att behandla epilepsi
En tredjedel av de som har epilepsi svarar inte på de mediciner som finns. Jenny Wickham, Hjärnfondens stipendiat, vill ändra på det. Hon studerar de nervceller som är inblandade i epileptiska anfall och hur de kan vara mål för ny behandling.
Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?
Epilepsi är en av våra vanligaste neurologiska sjukdomar och en tredjedel uppnår inte anfallsfrihet trots medicinering. För ett fåtal av dessa patienter är ursprunget till anfallet lokaliserat på ett sätt att neurokirurgi är möjligt och hjärnvävnaden som startar de epileptiska anfallen kan tas bort. Tyvärr är detta inte lämpligt för alla och målet med detta forskningsprojekt är att använda den epileptiska hjärnvävnaden i kombination med samma struktur i epileptisk djurvävnad för att få ökad kunskap om nervceller inblandade i anfallsaktivitet och därigenom nya mål för anfallsbehandling.
Vid ett epilepsianfall är det både aktiverande (excitatoriska) och dämpande (inhibitoriska) neuron som är en aktiva. Deras samverkan, det vill säga hur de aktiverar och inaktiverar varandra bidrar till anfallet och dess utveckling. Jag vill undersöka hur de dämpande neuronen bidrar till anfallsaktiviteten.
Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade av epilepsi?
Eftersom mina resultat bygger på experiment, där vävnad från de patienter som inte svara på dagens mediciner ingår, kommer informationen från experimenten vara högst relevant för dessa patienter. I ett längre perspektiv tror jag att mina resultat kommer leda till utveckling av nya mediciner eller behandlingar för de patienter som idag inte når anfallsfrihet.
Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?
Jag anser att den största utmaningen inom mitt forskningsområde är att hitta en fungerande behandling för de patienter med epilepsi som inte svarar på dagens behandling. Det är ungefär en tredje del av alla patienter med epilepsi som inte blir hjälpta av de mediciner som finns idag. Flera nya mediciner för behandling av epilepsi har forskats fram med färre biverkningar än de tidiga medicinerna. Även dessa nya mediciner tycks inte fungera på den patientgrupp som inte svarade på tidigare medicinering.
Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?
Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av kroppen, hur den funkar, att den funkar! Hjärnan med dess komplexa och specialiserade delar som samverkar för att vi ska fungera är fascinerande och ibland svindlande. När jag väl tog klivet in i hjärnforskningen mot slutet av min civilingenjörsutbildning var jag fast och har inte velat kliva härifrån.
Vad är din drivkraft som forskare?
Att kunna lägga några av pusselbitarna till förståelsen av hjärnan är väldigt spännande men drivkraften för min del är att hjälpa de patienter som drabbats av epilepsi. Sjukdomen är i många fall förödande, framför allt om en ung person drabbas, jag drivs av att kunna bidra till att nya mediciner eller behandlingar når de som drabbas av sjukdomen.
Här kan du se vilka fler som fick Hjärnfondens stipendium
