Patricia Hägglund forskar vid Umeå universitet. Patricia Hägglund är en av Hjärnfondens stipendiater och forskar vid Umeå universitet. Foto: privat

Patricia Hägglund vill göra det lättare för strokedrabbade att svälja

Runt hälften av de som drabbas av en stroke får problem med att svälja vilket ökar risken för undernäring och lunginflammation. Idag saknas en behandling som förbättrar sväljförmågan men det vill Patricia Hägglund, en av Hjärnfondens stipendiater, ändra på.

Namn: Patricia Hägglund
Universitet: Umeå universitet
Hemort: Umeå
Forskningsområde: Dysfagi efter stroke

Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?

Jag vill öka kunskapen om hur sväljfunktionen kan drabbas efter ett stroke både i det akuta skedet och på längre sikt. Jag vill även undersöka risken för lunginflammation och död vid nedsatt sväljförmåga. För att minska komplikationerna såsom lunginflammation och undernäring vill jag undersöka om en ny träningsmetod som syftar till att återskapa nerv- och muskelfunktion i ansikte, mun och svalg kan förbättra sväljningsfysiologin.

Årligen drabbas över 23 000 svenskar av stroke och mer än 50 procent av dem uppskattas förlorar förmågan att svälja rätt – de får dysfagi. De flesta studier om dysfagi efter stroke är dock över två decennium gamla och avspeglar inte dagens moderna strokevård. Likaså saknas det idag kunskap om behandling för att förbättra sväljfunktionen efter stroke.

En del av min forskning berör även översättning och utvärdering av ett internationellt sväljtest för att identifiera dysfagi. Enligt de nationella strokeriktlinjerna ska en persons sväljförmåga efter stroke undersökas med högsta prioritet– den ska bedömas hos alla personer innan mat och dryck får intas via munnen. Trots det har vi i Sverige inget utvärderat sväljscreeningstest att tillgå.

Hur kommer dina forskningsresultat att hjälpa personer som är drabbade av dysfagi efter stroke?

Om vården kan förbättras vid omhändertagandet av personer med dysfagi efter stroke kan det påverka såväl den enskilda personen, närstående, belastningen på vården och samhället. Genom att tidigt identifiera dysfagi med ett tillförlitligt test kan åtgärder vidtas för att minska risken för lunginflammation, undernäring, vårdkostnader och förhindra försämrad livskvalitet.

Om den nya behandlingsmetoden kan förbättra sväljfunktionen  och ge bättre livskvalitet, skulle det vara ett genombrott inom strokeforskning.

Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde? 

En utmaning med klinisk forskning som innebär upprepade bedömningar vid olika vårdskeden är forskningsdeltagarnas möjlighet att delta vid samtliga bedömningstillfällen. En förutsättning för att kunna göra en adekvat bedömning är att träffa varje individ fysiskt såväl i akut skede, som på kortare och längre sikt.

Det ställer högre krav på både forskningsgruppens resurser och flexibilitet, då det inte alltid är möjligt för en person som drabbats av stroke att ta sig till sjukhuset för bedömning. Att detta är en utmaning visar sig inte minst i forskningslitteraturen om dysfagi efter stroke, då få studier publicerats som rör naturalförloppet från akut till kronisk fas.

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning? 

Hjärnan är komplex och helt fantastisk. Min nyfikenhet om hur hjärnan och människokroppen fungerar är nog det som fick mig att fastna för hjärnforskning. Jag sommarjobbade på ett äldreboende efter gymnasiet och ombads mata en äldre person som hostade vid varje tugga. Där väcktes en låga i mig om att vilja förstå hur sväljfunktionen fungerar – kan den sluta fungera och vad gör vi då?

Hjärnforskning ger oss ökad kunskap om hur såväl en frisk hjärna och sväljning fungerar som hur den påverkas och kan rehabiliteras vid förvärvad skada. Här spelar bland annat neuroplasticitet in som en viktig roll och hjärnans möjlighet att förändras och återskapa förlorade förmågor.

Vad är din drivkraft som forskare?

Jag har alltid haft ett driv att vilja förstå, lösa problem och förbättra livet för varje enskild person. Genom klinisk forskning kan jag göra precis det – förändra och förbättra. Jag vill kunna förstå människan och jag vill kunna hjälpa och förbättra dennes hälsa i den utsträckning jag kan.

Vad innebär det här stipendiet för dig? 

Jag är så oerhört tacksam för stipendiet. Att bli tilldelad hjärnfondens postdoktorala stipendium möjliggör mer tid för mig att genomföra mitt forskningsprojekt och ökar dess genomförbarhet. Stipendiet gör det även möjligt för mig att etablera en egen självständig forskningslinje och forskningsgrupp, samt ger ökade möjligheter till ett framtida universitetslektorat och docenturmeritering.

Här kan du se vilka fler som fått stipendium

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Ett porträtt på Darko Sarovic

Kommunikation mellan autistiska barn och deras föräldrar

Darko Sarovic, en av Hjärnfondens stipendiater 2024, har utvecklat en metod för att scanna flera hjärnor samtidigt och sedan använda resultaten för att studera hjärnaktivitet och interaktion mellan barn med autism och deras föräldrar.

Magnetisk resonanstomografi (MRI) av en hjärna.

Sex miljoner till framtidens hjärnforskare

Hjärnfonden delar ut sex miljoner kronor i form av postdoktorala stipendier till tio forskare i början av sina akademiska karriärer.

Robin Rohlén

Robin Rohlén vill använda ultraljud för att förmedla information från nervtrådar till muskler

Ultraljud är en metod som kan förbättra styrningen av en robothand för personer som fått amputera en hand. Att utveckla metoden är fokus för Hjärnfondens stipendiat Robin Rohlén.

Daniel Twohig forskar vid Lunds universitet

Daniel Twohig vill behandla stroke med stamceller

I Sverige är stroke en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättningar. I dag finns inget läkemedel som kan hjälpa hjärnans återhämtning efter en stroke. Daniel Twohig, en av Hjärnfondens stipendiater, arbetar med att ta fram en ny behandlingsmetod baserad på stamceller.

Linn Hallqvist, forskare vid Karolinska Institutet

Linn Hallqvist vill förbättra behandlingen av patienter med hjärnblödning

Spontan hjärnblödning pga försvagningar – utbuktningar – i hjärnans blodkärl utgör den tionde vanligaste diagnosen på intensivvårdsavdelningar i Sverige och är associerad med hög dödlighet och komplikationer. Linn Hallqvist, en av Hjärnfondens stipendiater, vill öka kunskapen om de mekanismer som ligger till grund för allvarliga komplikationer.

Hjärnforskaren Ross Smith vid sitt skrivbord

Ross Smith forskar om missbildningar i hjärnans blodkärl

Fokus för honom är sjukdomen Cerebral cavernös missbildning och vilken roll inflammation har för sjukdomen.