”Jag hade hellre förlorat en arm istället för en del av hjärnan”
Beatrice Karlsson hade precis träffat sin sambo och var väldigt aktiv – med jobb, ridning, gym och kompisar. Allt detta förändrades när hon drabbades av stroke, bara 24 år gammal.
Vad hände när du fick din stroke?
– Jag hade gjort en ganska enkel knäoperation och två dagar senare fick jag en kraftig stroke. Men varken jag eller min familj förstod vad som hade hänt. Vi trodde att jag hade råkat få i mig för mycket av morfinet efter operationen. Därför väntade vi flera dagar med att åka till sjukhuset, där det visade sig hur det låg till.
Då var det väl för sent för akuta åtgärder?
– Precis, jag hade så att säga redan fått ärr i hjärnan. Det var bara att sätta igång med rehabiliteringen direkt. Det var väldigt tufft, eftersom jag hade ett nyopererat knä. Dessutom var jag extremt hjärntrött. Jag gick hos sjukgymnast i ett halvår och var sjukskriven på heltid under den tiden.
Vet du varför du drabbades?
– Det visade sig att jag hade ett litet hål i hjärtat och en ärftlig defekt som gör att mitt blod koagulerar för snabbt. Det i kombination med operationen blev en ”perfekt storm”. Så ett tag efter min stroke genomgick jag också en mindre hjärtoperation.
Det var svårt för dig att börja jobba igen. Kan du berätta?
– Ja, det blev flera bakslag och slutade med att jag blev sjukskriven igen. Sedan fick jag två barn på ganska kort tid, så jag har varit föräldraledig i över två år nu. Men snart ska jag börja jobba igen. Tack och lov har jag nu hittat en fin och förstående arbetsgivare.
Hur mår du idag?
– Hjärntröttheten är fortfarande en stor utmaning. Jag måste verkligen fokusera när jag pratar och närminnet har blivit riktigt dåligt. Jag har också nedsatt känsel och styrka i hela högra sidan. Livet har ändrats på många sätt, jag behöver mycket vila och kan sällan vara spontan. Det gör mig ledsen.
Vad önskar du att hjärnforskningen ska lyckas med?
– Drömmen är ett mirakelpiller som tar bort hjärntröttheten. Ofta känner jag mig mentalt förlamad. Det är hemskt att säga, men ibland tänker jag att jag hade klarat mig bättre utan en arm. Då skulle jag kunna delta i fler saker än nu.