Samhällets dolda kris: Hjärnans diagnoser kostar Sverige 295 miljarder per år

Hjärnans diagnoser förändrar livet för miljontals svenskar. Men det stannar inte där – konsekvenserna för samhället är djupgående och ofta underskattade. I en ny rapport, framtagen av Hjärnfonden tillsammans med analysföretaget Lumell Associates, presenteras en omfattande och aktuell kartläggning av de verkliga kostnaderna för hjärnans diagnoser i Sverige. Resultaten visar tydligt: hjärnans sjukdomar och diagnoser utgör inte bara en sjukdomsbörda utan också en av våra största samhällsekonomiska utmaningar.

Rapporten uppskattar att mellan 3,7 och 4 miljoner svenskar lever med minst en hjärnsjukdom eller diagnos. Varje år får omkring 170 000 personer sin första hjärndiagnos – och det är inte bara en siffra, utan början på livslånga konsekvenser. Över två miljoner individer har varit i kontakt med specialiserad sjukvård för behandling, och depression är den vanligaste enskilda diagnosen med 1,4 miljoner drabbade.

Sammantaget står hjärnans sjukdomar och diagnoser för mer än en fjärdedel av allt sjukdomsbörda i Sverige, mätt i funktionsjusterade levnadsår (DALYs). Sex diagnosområden bär huvuddelen av denna börda: Alzheimers sjukdom och annan demens, stroke, depression, huvudvärk, beroende och ångest/tvångssyndrom.

De totala samhällskostnaderna för hjärnans sjukdomar och diagnoser i Sverige uppgick till cirka 295 miljarder kronor under 2024. Den största kostnaden är inte sjukvården, utan den förlorade produktiviteten: över hälften av summan utgörs av personer som inte kan arbeta på grund av sin diagnos.

• 47 procent av de indirekta kostnaderna kommer från tillfällig sjukfrånvaro
• 44 procent från långvarig sjukskrivning
• 9 procent från för tidig död

Psykiska sjukdomar står för minst 44 procent av de totala kostnaderna för hjärnans sjukdomar, medan somatiska sjukdomar står för minst 26 procent. Utöver detta finns diagnoser som innefattar både psykiska och somatiska komponenter – exempelvis Alzheimers sjukdom och annan demens – vilka tillsammans utgör omkring en tredjedel av den totala kostnaden. Sammantaget är det fem diagnosområden som står för mer än hälften av alla kostnader: Alzheimers sjukdom och övrig demens, huvudvärk, depression, autismspektrumtillstånd inklusive Aspergerss syndrom, samt ångest- och tvångssyndrom.

Hjärndiagnoser samverkar ofta. Det är vanligt att personer med till exempel ångest eller depression även har andra diagnoser, vilket försvårar både diagnostik och behandling. Fördjupade analyser visar att vissa diagnoser fungerar som “nav” i komplexa kluster – exempelvis ADHD, stroke och demenssjukdomar – vilket leder till sämre prognoser och ökade kostnader.

Samsjuklighet kan också dölja sig bakom somatiska symtom, vilket ökar risken för feldiagnostik. Detta är särskilt tydligt vid tillstånd som klusterhuvudvärk eller posttraumatiskt stressyndrom, där patienter ofta söker vård för andra besvär.

Rapporten lyfter också en oroande aspekt: trots tillgång till nationella riktlinjer och forskning, används fortfarande behandlingar utan vetenskapligt stöd inom vården. Exempelvis:

• Krisbearbetning vid PTSD, som kan öka risken för kroniska symtom
• Långvarig behandling med bensodiazepiner vid ångest, som är kopplat till en ökad risk för beroende och kognitiv försämring
• GHB vid alkoholberoende, som har hög beroendepotential
• Olanzapin vid Parkinsons sjukdom, som kan förvärra tillståndet

Brister i screening, feldiagnostik och användning av olämpliga läkemedel kostar både människoliv och samhällsresurser.

Trots att hjärnans diagnoser står för över en femtedel av sjukdomsbördan i Sverige är forskningsfinansieringen fortfarande oproportionerligt liten. Hjärnfonden vill med denna rapport visa att en satsning på hjärnforskning är en investering – inte en kostnad. Med bättre förutsättningar för forskning kan vi minska både sjukdomsbördan och de ekonomiska konsekvenserna.

Rapporten presenteras på Svensk förening för hälsoekonomis (SHEA) årliga hälsoekonomiska konferens den 6-7 maj 2025 i Linköping.