Samma idé kan lösa två olika strokeproblem

– Vi försöker förstå hur hjärnan förändras efter en stroke och undersöker om det finns mekanismer som vi kan påverka med hjälp av läkemedel. Mer specifikt tittar vi på en sorts celler som kalla astrocyter. De hjälper nervcellerna med olika uppgifter, som att transportera näring eller kommunicera med omgivningen.

– Astrocyterna bidrar till att skapa en barriär kring det område i hjärnan som har skadats. Det är som ett slags ärr, som har till uppgift att hindra skadan från att expandera. Den här responsen är jätteviktig den första tiden efter stroken, men kan sedan bli ett problem. Barriären gör det nämligen svårt för de kringliggande nervcellerna att växa in i det skadade området.

– Precis, vi fokuserar nu på en särskild signalmolekyl som heter S1P. Den kan nämligen aktivera astrocyterna genom att binda sig till en receptor på cellytan som kallas S1PR3. Vi har märkt att de här receptorerna är extra aktiva vid stroke. I laboratorieexperiment har vi kunnat se att om vi blockerar S1PR3 vid rätt tidpunkt efter en stroke så halveras storleken på skadorna och återhämtningen går bättre.

– Hittills har vi bara gjort försök i labbet, så vi vet ännu inte om den här behandlingsprincipen fungerar på människor. Men om allt går bra skulle detta kanske kunna bli en ny akutbehandling vid stroke inom tio år.

– Ja, vi har sett att S1PR3 är extra aktiv hos patienter med förhöjd risk för bland annat stroke. Därför undersöker vi om samma mekanism kan användas för att minska strokerisken, så att färre människor drabbas.

– Oj, Hjärnfonden är det här strokeprojektets största enskilda finansiär och därmed helt avgörande för vårt arbete. Så jag vill verkligen passa på att tacka alla som har bidragit.