Hjärnfonden
Ge en gåva

Text: Sofia Ström Bernad

Skribent

Foto: Anneli Nygårds

Lästid: 4 minuter

Linda fick parkinson mitt i livet

När Linda Lindell fick beskedet att hon hade Parkinsons sjukdom rasade tillvaron. Hon var 46 år och mitt i livet, med jobb, barn och en vardag i högt tempo. Dessutom kände hon inte igen sig i bilden av sjukdomen.

Linda Lindell

Familj: Man, 3 barn och 2 bonusbarn.
Jobb: Driver eget inom marknadskommunikation
Bor: Utanför Stockholm

När Linda Lindell ser tillbaka på livet innan diagnosen beskriver hon ett tempo som aldrig riktigt tillät henne att stanna upp. Vardagen bestod av arbete, familjeliv och ett ständigt pusslande för att få allt att gå ihop. Samtidigt fanns symtomen där, darrningar i ena handen, men de sköts åt sidan.

– Det gick verkligen i 190. Jag kände ju att något inte stämde, men det fanns inte utrymme att ta tag i det.

Med tiden blev den lätta skakningen i handen mer påtaglig. Till slut påverkade det hennes arbete och sociala situationer så mycket att hon inte längre kunde ignorera det.

– Jag kunde knappt skriva på datorn och började undvika att äta lunch med kollegor. Då kände jag att nu måste jag ta reda på vad det är.

Parkinsons sjukdom

  • Parkinson är en neurologisk sjukdom som påverkar hjärnans förmåga att styra rörelser.
  • Den beror på att nervceller som bildar dopamin gradvis försvinner.
  • Vanliga symtom är skakningar, stelhet och långsamma rörelser.
  • Sjukdomen går inte att bota, men läkemedel och annan behandling kan lindra besvären.

Läs mer här

Parkinsonbeskedet

När hon väl sökte vård möttes hon först av lugnande besked. Hon var “för ung” för parkinson, fick hon höra, och symtomen ansågs inte stämma överens. Men Linda litade på sin magkänsla och stod på sig.

Efter ytterligare undersökningar kom till slut ett brev – men till skillnad från efter de tidigare provtagningarna så fick hon inget provsvar eller besked, utan en kallelse.

– Då förstod jag att det var allvar och jag bad min man följa med till läkaren.

I samma ögonblick som läkaren öppnade dörren förstod Linda att hon hade rätt.

– Jag bad henne att inte linda in det utan att säga direkt som det var. Då tog hon mina händer och sa, ”Linda, du har parkinson.”

Beskedet slog fullständigt undan benen på Linda, men det gavs ingen tid för att hämta andan. Samtalet gick omedelbart vidare till medicinering och beslut om den som hon förväntades ta där och då.

– Jag kunde inte ta in informationen. Jag önskar att läkaren bara hade stannat upp och låtit mig förstå vad som hänt.

 

Maken Andreas var med när Linda fick sitt parkinsonbesked, något hon var glad över.

Ny livsstil

Den första tiden präglades av chock och sorg, men efterhand började något förändras. Linda insåg att hon behövde göra om sitt liv – inte vänta på att sjukdomen skulle styra allt.

– Stress är det värsta som finns med Parkinson. Jag märker det direkt i kroppen.

Så hon tog ett aktivt beslut att dra ner på tempot. Kalendern som tidigare varit full är idag betydligt luftigare, och vardagen styrs mer av hur hon faktiskt mår än av vad som är planerat.

– Nu gör jag saker när jag orkar, inte för att jag måste.

Hon har också förändrat sina vanor kring vila och återhämtning. Sömn och pauser har blivit en självklar del av vardagen, och något hon prioriterar högt för att må bra.

Samtidigt har träningen fått en allt större roll. Den har blivit en förutsättning för att fungera.

– Jag tränar nästan varje dag och är också ute flera timmar varje dag med vår hund. Jag märker direkt om jag hoppar över det.

Träningen handlar inte bara om fysisk styrka, utan också om känslan av kontroll och livsglädje. Ibland blir det nästan överväldigande.

– Jag kan börja gråta efter ett pass, inte för att jag är ledsen utan för att jag är så lycklig. Jag står där och tränar som alla andra – och jag har parkinson.

Linda har fått en ny syn på livet. Det som tidigare gick på autopilot har ersatts av en mer medveten vardag där hon värdesätter tiden på ett annat sätt.

– Det låter kanske konstigt, men jag tror aldrig att jag har mått så bra som jag gör nu. Förut åkte jag bara med i livet, nu lever jag det.

Utöver den förändrade livstilen medicinerar Linda också med levodopa. Levodopa hjälper hjärnan att få mer dopamin, ett ämne som det finns för lite av vid Parkinsons sjukdom. Det kan minska till exempel stelhet, långsamma rörelser och skakningar.

Vill förändra bilden

En av de svåraste delarna efter diagnosen var känslan av ensamhet. Hon kunde inte spegla sig i den bild av parkinson hon såg omkring sig, där de flesta var betydligt äldre och längre gångna i sjukdomen.

– Jag tänkte att jag måste vara den enda i min ålder som har drabbats.

Via sin läkare fick hon till slut kontakt med en ung kvinna i samma situation. Det blev startskottet för något nytt. Tillsammans med henne startade Linda samtalsgrupp för yngre personer med Parkinson, där deltagarna kan dela erfarenheter och stötta varandra.

– Det är så skönt att träffa andra som är mitt i livet, precis som jag. Att känna att man inte är ensam.

Linda med sonen Carl-Filip.

I dag vill Linda också bidra till att förändra bilden av sjukdomen. Hon pratar öppet om sin diagnos och visar att parkinson inte bara handlar om hög ålder eller ett liv i slutskedet.

– Jag vill att fler ska förstå att man kan vara 48, jobba, träna och ha familj och ha parkinson.

Framtiden finns där, med all sin osäkerhet, men den får inte ta över. I stället fokuserar hon på det hon faktiskt kan påverka.

– Jag tänker göra allt jag kan för att må så bra som möjligt så länge som möjligt.

Och hon säger det med en blandning av allvar och glimten i ögat:

– De kommer ha mig i Nyhetsmorgon om 20 år och undra varför jag inte blivit sämre.

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Porträtt av Sofia Ström Bernad.

Sofia Ström Bernad

Skribent

Sofia Ström Bernad är journalist och kommunikatör med inriktning på forskning. Hon har bland annat läst journalistik och media och kommunikation vid Stockholms universitet.

Relaterat

Porträtt av Mark Lubberink.

Så kan ny hjärnforskning hjälpa fler med parkinson

I samband med Internationella parkinsondagen vill vi uppmärksamma hur viktig hjärnforskningen är. Här berättar professor Mark Lubberink om sitt högteknologiska arbete mot parkinson – och om hur varje gåva till forskningen gör skillnad.
Läs mer
Porträtt av Cecilia Lundberg.

”Numera tror jag att allt är möjligt”

Här berättar professor Cecilia Lundberg, ordförande i vår Vetenskapliga nämnd, om två av de senaste Nobelprisen. Båda utgör spännande exempel på hur stor skillnad forskningen kan göra.
Läs mer
Porträtt av Hanna Steurer.

Att behålla rösten fast kroppen sviktar

Med stöd från Hjärnfonden utvecklar logopeden Hanna Steurer AI-verktyg som kan upptäcka Parkinsons sjukdom tidigare – genom förändringar i talet.
Läs mer
Äldre deltagare håller armarna högt under en gemensam övning i parkinsondans.

Att dansa med en kropp i förändring

Parkinsons sjukdom förändrar kroppen, men i danssalen får den en ny chans. Här tränas balans, röst och koordination, men också mod, närvaro och självbild. På Dans för Parkinson i Huddinge möts konst och neurologi i ett rum där deltagarna tillåts ta plats. Både i kroppen och rummet.
Läs mer
Porträtt av Thomas Matsson.

Thomas kämpar för framtidens parkinsonpatienter

Thomas Mattson trodde det var en nerv som kommit i kläm, och vägrade först tro att han fått Parkinsons sjukdom. Nu deltar han i en revolutionerande studie med stamcellstransplantation – en metod som kan bli avgörande för framtidens parkinsonpatienter.
Läs mer
Porträtt av Thomas Mattsson.

Thomas först i världen med banbrytande celltransplantation mot parkinson

För första gången har en specifik typ av dopaminproducerande stamceller transplanterats i hjärnan på patienter med Parkinsons sjukdom. Två år efter operationen börjar resultaten visa sig och ger hopp både till forskningen och patienterna.
Läs mer
shaped face

Swisha en gåva till 90 112 55
eller engagera dig på
ett annat sätt.

Stöd forskningen

Stöd oss

Egen insamling

Starta