Hjärnfonden
Ge en gåva

Från grundforskning till nya läkemedel mot hjärnans sjukdomar

Vägen från ett lovande forskningsfynd till ett godkänt läkemedel kan ta många år. Varje steg längs vägen bygger den kunskap som krävs för att nästa ska bli möjligt.

Långt innan ett nytt läkemedel kan testas på människor måste forskarna förstå vad i sjukdomen som går att påverka, hitta en möjlig behandling och visa att den kan vara både verksam och säker.

Grundforskning, en förutsättning för nya behandlingar

Det första steget på vägen är grundforskning. Grundforskning innebär grundläggande medicinsk och hälsovetenskaplig forskning som handlar om att öka kunskapen om hur människokroppen fungerar. Det gäller både när vi är friska och när vi blir sjuka.

Forskare studerar till exempel vad som händer i kroppens celler, molekyler och biologiska system och vilka mekanismer som ligger bakom olika sjukdomar.

Forskningen drivs ofta av nyfikenhet och viljan att besvara fundamentala vetenskapliga frågor och behöver inte ha ett direkt mål att leda till en ny behandling. Just därför kan den också ge oväntade upptäckter som på sikt får stor betydelse för vården.

En oväntad upptäckt

Upptäckten av gensaxen CRISPR-Cas9 är ett exempel på hur grundforskning kan leda till resultat som forskarna från början inte kunde förutse. Upptäckten belönades med Nobelpriset i kemi 2020.

Forskarna studerade hur bakterier överlever angrepp från bakterievirus och fann att bakterier skyddar sig genom att klippa sönder det inkräktande virusets DNA på ett speciellt sätt.

När forskarna förstod hur det fungerade insåg de att det också kunde användas som ett verktyg för att förändra DNA i andra organismer.

Med hjälp av metoden kan forskarna klippa DNA på en bestämd plats och på så sätt stänga av eller förändra gener som bidrar till sjukdomar på ett mycket enklare och snabbare sätt än tidigare.

Tekniken har blivit ett viktigt verktyg inom cell- och molekylärbiologi för att förstå hur gener fungerar och vilken betydelse de har för olika sjukdomar. Den har också lett till godkända terapier. År 2024 godkändes den första CRISPR-baserade behandlingen inom EU för vissa patienter med de ärftliga blodsjukdomarna sicklecellanemi eller betatalassemi.

Grundforskning kan också bidra till nya behandlingar genom att forskare kartlägger vad som orsakar en sjukdom. När de förstår vilka biologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomen kan det bli möjligt att ta fram läkemedel som påverkar just dessa mekanismer.

Ett exempel är utvecklingen av läkemedlet tofersen mot en ärftlig form av ALS.

Läs mer här

Från kunskap om ALS till ett nytt läkemedel

Redan 1993 upptäckte forskare att förändringar i genen SOD1 kunde orsaka en nedärvd form av ALS. SOD-1 genen innehåller instruktionen för att tillverka SOD1-proteinet. Fyndet blev ett viktigt steg mot att förstå varför de nervceller som styr våra muskler kan skadas vid den här formen av sjukdomen.

Fortsatt forskning, som bland annat finansierats av Hjärnfonden, har bidragit till ökad kunskap om hur förändringar i SOD1-genen kan ge SOD1-proteinet skadliga egenskaper och därmed bidra till att nervceller bryts ned.

Kunskapen ledde till en ny behandlingsidé: går det att skydda nervcellerna genom att minska mängden av SOD1-proteinet?

Det blev grunden för utvecklingen av läkemedlet tofersen.  Behandlingen riktar sig mot mRNA – den molekyl som förmedlar genens instruktioner till cellens proteinproduktion. Genom att binda till SOD1-mRNA och bidra till att det bryts ned minskar tofersen mängden SOD1-protein som bildas. Målet med behandlingen är att sakta ned sjukdomens förlopp så att den som har sjukdomen kan leva längre med bibehållna funktioner.

Till skillnad från gensaxen förändrar tofersen inte själva DNA-sekvensen, utan påverkar hur mycket av proteinet som produceras.

Efter många års forskning och kliniska studier godkändes tofersen inom EU 2024 för behandling av vuxna med ALS som orsakas av en förändring i SOD1-genen. Godkännandet gavs under särskilda omständigheter eftersom sjukdomsformen är sällsynt och det ännu saknas fullständig information om läkemedlets effekt och säkerhet. Den långsiktiga effekten behöver därför undersökas vidare.

NT-rådet rekommenderar att tofersen inte används generellt i svensk sjukvård, men kan bli aktuellt för en begränsad grupp patienter efter individuell bedömning av ett nationellt behandlingsråd.

NT-rådet är den expertgrupp med representanter från alla Sveriges regioner som har mandat att ge rekommendationer om användning av nya läkemedel.

Tofersen är ett exempel på hur kunskap om en sjukdoms genetiska orsaker kan resultera i nya sätt att behandla den. Samtidigt behövs det mer forskning för att klarlägga vilka patienter som kan ha nytta av behandlingen och hur stor effekten är.

Hur utvecklas ett nytt läkemedel?

Som i fallet med ärftlig ALS kan upptäckten av en sjukdomsmekanism bana väg för helt nya behandlingar. Men även när forskarna har hittat ett lovande sätt att påverka en sjukdom återstår arbete i många år innan en ny terapi kan bli tillgänglig för patienter.

Först behöver forskarna undersöka om behandlingsmetoden fungerar och om den har förutsättningar att vara säker. Därefter följer kliniska studier där läkemedlet prövas på människor. Varje steg ger ny kunskap och avgör om utvecklingen kan fortsätta.

För hjärnans sjukdomar finns särskilda utmaningar. Hjärnan är komplex och skyddas av blod-hjärnbarriären, som gör det svårt för många läkemedel att nå fram. Det är en av anledningarna till att tofersen ges direkt i vätskan som omger ryggmärgen och hjärnan. På så sätt kan behandlingen nå nervsystemet utan att behöva passera blod-hjärnbarriären från blodet.

Det kan också vara svårt att mäta om en behandling bromsar en sjukdom som utvecklas långsamt.

Alla lovande forskningsfynd leder därför inte till ett godkänt läkemedel. Men även när en behandling inte fungerar som forskarna hoppats kan resultaten ge viktig kunskap som bidrar till framtida forskning.

Så godkänns ett läkemedel

De här stegen brukar ingå när en ny behandling tas fram

1. Förstå sjukdomen

Forskare undersöker vad som händer i hjärnan vid olika sjukdomar. Målet är att hitta nya möjligheter att behandla sjukdomen. Här har grundforskningen som beskrivs ovan en avgörande roll.

2. En lovande behandlingsidé 

Forskare använder kunskap om sjukdomens mekanismer för att identifiera möjliga sätt att påverka sjukdomen. Flera olika behandlingsmetoder kan undersökas. Det kan handla om nya läkemedel, antikroppar, RNA-baserade behandlingar eller immun-, cell- och genterapi.

3. Prekliniska studier

Ofta omkring 1–3 år

Möjliga läkemedel undersöks i laboratorier och, när det är möjligt, studeras effekten i djurmodeller av sjukdomen. Forskarna undersöker bland annat effekt, säkerhet och hur läkemedlet tas upp i kroppen och hur det bryts ner.

För hjärnans sjukdomar är det ofta särskilt viktigt att förstå om behandlingen kan nå rätt celler eller vävnader i nervsystemet.

Innan ett nytt läkemedel får testas på människor behöver forskarna undersöka om det har förutsättningar att vara säkert. Det görs bland annat genom djurstudier där man undersöker om läkemedlet kan skada organ, påverka viktiga kroppsfunktioner eller orsaka andra biverkningar. Vilka studier som krävs beror på vilken typ av läkemedel det handlar om och hur det ska användas.

4. Testa på människor

Klinisk fas I – är behandlingen säker?

Ofta omkring 1 år och omfattar vanligtvis 20-80 friska frivilliga personer, eller i vissa fall personer med sjukdomen.

Läkemedlet testas för första gången på människor. Forskarna undersöker främst säkerhet, dosering och hur läkemedlet tas upp, fördelas och bryts ned i kroppen. Om resultaten är positiva kan man gå vidare till nästa fas.

5. Söka tecken på effekt

Klinisk fas II-fungerar behandlingen?

Ofta omkring 1–3 år och omfattar vanligtvis 100-300 patienter med sjukdomen.

Behandlingen undersöks hos patienter för att se om den visar tecken på effekt och vilka doser som är lämpliga. Resultaten avgör om man kan gå vidare till att testa behandlingen på en större grupp patienter.

6. Bekräfta resultaten

Klinisk fas III- har läkemedlet effekt och är det säkert?

Ofta omkring 2–4 år och omfattar ofta flera hundra till flera tusen patienter ifrån olika kliniker och ibland olika länder.

Större studier undersöker om behandlingen fungerar och om nyttan överväger riskerna. Dessutom jämförs behandlingen med standardbehandling eller placebo.

7. Myndigheternas granskning

Ofta omkring 1–2 år

Myndigheter granskar resultaten och bedömer om läkemedlet kan godkännas. Här kan du läsa mer om hur ett läkemedel blir godkänt.

8. Behandling och uppföljning

Ett godkänt läkemedel kan efter ytterligare bedömningar bli tillgängligt för patienter.

Forskarna och myndigheterna fortsätter att följa behandlingens säkerhet och effekt.

Totalt kan alltså utvecklingen av ett nytt läkmedel ta 10–15 år, ibland längre.

Varje forskningsframsteg bidrar med ny kunskap

Varje forskningsframsteg bidrar med ny kunskap.

Att utveckla nya behandlingar mot hjärnans sjukdomar är alltså en lång och komplex process. Forskarna behöver förstå sjukdomarna, pröva nya idéer och noggrant undersöka om behandlingarna fungerar och är säkra.

Alla forskningsprojekt leder inte till nya läkemedel. Men varje ny upptäckt kan bidra med kunskap som för forskningen framåt.

Kollage med en forskare tittar noggrant på en läkemedelsflaska.

Så godkänns ett läkemedel

När ett nytt läkemedel genomgått framgångsrika fas III-studier tar ofta en lång och invecklad process vid innan det når svenska patienter.

Läs mer
shaped face

Swisha en gåva till 90 112 55
eller engagera dig på
ett annat sätt.

Stöd forskningen

Stöd oss

Egen insamling

Starta