
Text: Sofia Ström Bernad
Skribent
Lästid: 5 minuter
Hjärnans anatomi
Den mänskliga hjärnan innehåller omkring 86 miljarder nervceller. Var och en kan kommunicera med upp till tusentals andra celler genom signaler som kan färdas med hastigheter upp till 120 meter per sekund (cirka 432 km/h).

Vår hjärna väger ungefär 1,3 – 1,5 kilo och utgör ungefär två procent av kroppsvikten. Däremot förbrukar den hela 20 procent av kroppens totala energi, vilket visar på dess intensiva aktivitet.
Hjärnan kan delas in i tre huvuddelar: storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen.
Storhjärnan
Storhjärnan består av två hjärnhalvor som kommunicerar med varandra via en tjock bunt av nervfibrer som kallas hjärnbalken, eller corpus callosum. De två hjärnhalvorna kallas hemisfärer.
Hjärnhalvorna samarbetar för att utföra många olika funktioner. Trots att båda halvorna har liknande funktioner, är vissa områden i en hjärnhalva mer specialiserade på att hantera specifika uppgifter. Många grundläggande funktioner, som motorisk kontroll och sensorisk bearbetning, utförs av båda hjärnhalvorna för motsatta sidor av kroppen. Vissa områden i en hjärnhalva är mer specialiserade för att hantera specifika uppgifter: vänster hjärnhalva är ofta dominant för språkliga funktioner, inklusive tal och skrivförmåga. Höger hjärnhalva tenderar att vara mer involverad i rumsuppfattning och visuell bearbetning. Det finns dock individuella variationer i hjärnans uppdelning. För en betydande andel av vänsterhänta personer kan språkfunktioner vara helt eller delvis lokaliserade till höger hjärnhalva.
Det finns vanliga missuppfattningar om att människor är antingen “högerhjärniga” eller “vänsterhjärniga”, vilket förenklar och överdriver skillnaderna mellan hemisfärerna. Forskning visar att vissa funktioner kan vara förlagda i höger eller vänster hjärnhalva, som språket, men de flesta uppgifter kräver ett samarbete mellan de två hjärnhalvorna.
Hjärnbarken
Hjärnbarken, även kallad kortex, är hjärnans yttre skikt och ansvarar för att ta emot och tolka information från våra sinnen, styra rörelser och utföra högre kognitiva funktioner som språk, minne, beslutsfattande och medvetenhet.
Hjärnbarken är uppbyggd i sex tunna lager, likt en tårta. I dessa lager finns främst nervcellernas cellkroppar, den centrala delen av nervcellerna som fungerar som deras ”kontrollcenter”. Dessa lager utgör den grå substansen i hjärnan.
Var tar då resten av nervcellerna vägen? Jo, axonerna och deras terminaler sträcker sig in i den vita substansen, och i vissa fall mycket längre. Vissa axon fortsätter ända till ryggmärgen och blir del av perifera nerver.
Hjärnbarken har en speciell veckad form med upphöjda vindlingar och djupa fåror. Detta ger hjärnan sitt unika utseende och gör ytan mycket större.
Loberna
Varje hjärnhalva är uppdelad i fyra yttre delar på hjärnbarken och två inre delar. De kallas lober och har alla specifika funktioner.
De fyra yttre loberna är:
- Pannloben på framsidan av hjärnan.
- Tinningloben bakom öronen, på sidorna av huvudet
- Hjässloben på toppen och baksidan av huvudet.
- Nackloben längst bak.
De två inre loberna är:
- Insulära loben, djupt inne i hjärnan, innanför tinningloben.
- Limbiska loben, som innehåller strukturer djupt i hjärnan.
Pannloberna är de största loberna i hjärnan och ansvarar för många avancerade kognitiva funktioner. De fungerar som hjärnans centrum för planering, beslutsfattande, problemlösning, omdöme, koncentration och språkproduktion. Dessutom styr pannloberna viljestyrda rörelser och korttidslagrar information.
Hjässloberna bearbetar våra sinnesintryck och gör det möjligt att rumsligt lokalisera sig själv, göra matematiska beräkningar, känna förnimmelser och koordinera våra rörelser.
Nackloberna ansvarar för att bearbeta synintryck och omvandla dem till bilder som kopplas till minnen.
Tinningloberna bearbetar hörselintryck, förståelsen av språket och läsning och är central i igenkänning av ansikten och objekt.
Insulära loben hanterar förutom smärtuppfattning även sociala känslor och medvetande, vilket gör den central för subjektiva upplevelser.
Limbiska loben, klassificeras inte alltid som en “lob” på samma sätt som de andra, men ligger djupt inne i hjärnan. Den kan specificeras som en del av det limbiska systemet, vilket inkluderar strukturer som amygdala och hippocampus, som inte bara bearbetar känslor utan också spelar en avgörande roll i minnesformation, rumslig orientering och motivation.

Lillhjärnan
Lillhjärnan, som ligger under storhjärnan i den bakre delen av huvudet, ansvarar för att koordinera våra rörelser och balans. Den tar emot information från muskler och leder och ser till att rätt muskler används för att utföra rörelser som storhjärnan önskar. Lillhjärnan är, precis som hjärnan, djupt veckad och uppdelad i två hemisfärer.
Lillhjärnan, som tidigare främst förknippats med motorisk koordination och balans, har visat sig ha en mycket bredare och mer komplex roll i hjärnans funktioner. Ny forskning avslöjar att lillhjärnan också är involverad i flera högre kognitiva processer. Lillhjärnan har ett extremt välutvecklat nätverk och många sofistikerade kopplingar till andra delar av hjärnan. Det gör det möjligt för den att samverka med resten av hjärnan för att reglera känslor i samband med rörelse och sociala beteenden. När vi interagerar med andra människor, kan våra rörelser som kroppsspråk och ansiktsuttryck påverka hur vi känner och hur vi uppfattas av andra.
Om lillhjärnan skadas kan det leda till flera symtom, såsom okoordinerade, ryckiga rörelser, svårigheter med balans och gång, problem med finmotorik, svårigheter att bedöma avstånd och hastighet. Forskning tyder också på att störningar i lillhjärnans utveckling och funktion kan kopplas till olika neuropsykiatriska tillstånd, som autism och ADHD. Detta visar hur viktig lillhjärnan är för vår övergripande hjärnfunktion och beteende, långt bortom dess traditionella roll i motorisk kontroll.
Hjärnstammen
Hjärnstammen, som ligger längst ner i hjärnan, styr livsviktiga funktioner som andning, hjärtslag och blodtryck. Här finns också kontrollen för reflexer som sväljning och nysningar.
Hjärnstammen är uppdelad i tre delar: mitthjärnan (mesencephalon), pons och förlängda märgen (medulla oblongata), som var och en har olika specifika funktioner. Till exempel hjälper mitthjärnan till att reglera rörelser, medans pons ansvarar för att överföra signaler mellan hjärnan och lillhjärnan och reglera sömn och vakenhet, och medulla oblongata styr mer autonoma funktioner, alltså funktioner som inte styrs med vår vilja, som hjärt- och andningsfunktion.
Hjärnans inre anatomi
Basala ganglierna
Basala ganglierna är en grupp kärnor belägna djupt inne i hjärnan. De bearbetar information som styr våra frivilliga rörelser. Störningar i dessa kan leda till sjukdomar som Parkinson, Tourettes syndrom, Huntingtons sjukdom och beroende. Basala ganglierna är även är inblandade i belöningssystemet och vanebildning.
Ventriklarna
Ventriklarna är hjärnans hålrum där ryggmärgsvätska bildas. Denna vätska omger hjärnan och ryggmärgen och fungerar som stötdämpare samtidigt som den transporterar näringsämnen. Det finns två stora ventriklar som kallas laterala ventriklar, en för varje hemisfär, och två mindre centrala ventriklar som kallas tredje och fjärde ventriklarna. De laterala ventriklarna rymmer ett område som kallas subventrikulära zonen, vilket tillsammans med en del i hippocampus kan producera nya nervceller under vuxenlivet.
Thalamus
Thalamus fungerar som hjärnans informationscentral och dirigerar sinnesintryck till rätt delar av hjärnbarken för vidare bearbetning. Den hjälper också till att prioritera denna information, vilket är avgörande för vår uppfattning och reaktion på omgivningen.
Hypothalamus
Hypothalamus är en liten men viktig del av hjärnan som reglerar många av kroppens grundläggande funktioner. Den spelar en central roll i att upprätthålla kroppens inre balans (homeostas) genom att kontrollera kroppstemperatur, hunger, törst, sömn och hormonutsöndring. Den tar emot signaler från olika delar av kroppen och justerar kroppens svar för att hålla dessa funktioner inom normala gränser. Hypothalamus har också en roll i sexuell funktion och emotionell reaktion.
Limbiska systemet
Limbiska systemet är en grupp av hjärnstrukturer som ansvarar för motivation, känslor, social anpassningsförmåga, inlärning och minne. Det är också inblandat i upplevelser av ångest och aggression. Här ingår strukturer som hippocampus (viktigt för minnesinlagring) och amygdala (kopplat till rädsla och känslomässig bearbetning).
- Brainfacts.org
Brainfacts.org
- Cognitive-affective functions of the cerebellum
Rudolph et al., Cognitive-affective functions of the cerebellum, The Journal of Neuroscience, 2023
