Stressforskaren Ulla Peterson: Samtalsstöd kan förebygga stress

Forskaren Ulla Peterson började intressera sig för stress redan under 90-talet när sjukskrivningstalen på grund av utmattningssyndrom började skjuta i höjden. Hon har nyligen avslutat ett samarbetsprojekt med Sveriges Kommuner och Landsting, där reflekterande kollegiala samtalsgrupper har testats som en metod för att förebygga stress och utmattning. Metoden bygger på att personer i riskzonen får samtala i grupp med andra från samma yrkeskategori och med liknande erfarenheter.

Grupperna som består av 5–8 deltagare träffas två gånger i veckan, under elva veckors tid. Med vid samtalen är en utbildad handledare som stödjer gruppen i diskussionerna. Syftet med samtalen är att deltagarna ska hitta förebyggande åtgärder och strategier för att bättre kunna hantera sin situation. De kan också ge varandra stöd och utbyta erfarenheter. Grupperna får tillsammans bestämma vad de vill prata om när de träffas.

– Stress är ett komplext fenomen med många olika orsaker. Därför finns inga förutbestämda ämnen som grupperna ska diskutera, utan de får själva vara delaktiga i att formulera vad de tror är orsaken. Utifrån det formulerar grupperna sedan egna teman som diskuteras, säger Ulla Peterson.

Olika teman som har kommit upp under diskussionerna har varit personliga faktorer som att sätta gränser, återhämtning, ensamhet, balans och hälsa. Men det har också handlat om frågor utanför det personliga planet så som klimatet på arbetsplatsen, ledarskap och relationen till kollegorna.

Utvärderingen som Ulla Peterson publicerat, baseras på en enkätundersökning som gjorts efter sista gruppdiskussionen samt ett antal månader efter. Deltagarna rapporterade lägre grad av utmattning, ångest och depressiva symtom. De upplevde också en lindning av stressymtom, ökad medvetenhet och insikt om sin situation och att de hade fått mer tid för reflektion. Dessutom noterades vissa sekundära effekter:

– Det som har diskuterats i grupperna har varit utifrån individen perspektiv, men samtidigt har frågor som rör verksamheten kommit upp. Handledarna har fört frågorna vidare, vilket har haft en spill over-effekt till organisationen och gjort att de har kunnat jobba vidare med frågorna på arbetsplatsnivå.

Ulla Peterson fortsätter:

– Sammantaget verkar de kollegiala samtalsgrupperna ha slagit väl ut och vi har fått positiva utvärderingar från både handledare och deltagare. Vi ser att det har betytt mycket för dem att vara med, vilket är väldigt roligt för oss!

Hittills har samtalsgrupperna testats på yrkesgrupper som förskolelärare, barnskötare, socialassistenter i tolv kommuner och två landsting och regioner. Metoden har tidigare också testats i ett landsting där olika yrkeskategorier deltog och även där upplevde deltagarna bättre hälsa och mindre krav/stress i arbetet efter deltagandet jämfört med en kontrollgrupp. De beskrev ökad delaktighet och ökade utvecklingsmöjligheter i arbetet och att stödet på arbetsplatsen hade ökat efter deltagande i gruppen.

– Men metoden kan även användas för andra yrkesgrupper. Det enda som behövs är en lokal och en utbildad handledare, vilket gör metoden relativt billig och enkel att sprida. Om möjligheterna Det har varit stor efterfrågan på handledarutbildning efter att slutrapporten publicerades. Flera handledarutbildningar har också genomförts och ytterligare utbildningar planeras till hösten. Att arbeta förebyggande för att lindra/förhindra stress och utmattning känns angeläget eftersom det medför mycket onödigt lidande för den enskilde individen, men det får också negativa konsekvenser för arbetsplatsen och för samhället i stort. Då resultatet hittills har varit positivt i de kommuner och landsting där den testats är min förhoppning att metoden kan spridas även till andra verksamhetsområden och komma fler människor till del.