Nervceller som kan kopplas till långvarig stress

Det har tidigare varit okänt vilka nätverk i hjärnan som ger upphov till negativa känslor, så kallad aversion, och långvariga stresstillstånd.

Nu har forskarna Konstantinos Meletis och Marie Carlén – tillsammans med sina forskarteam – kunnat kartlägga en specifik nervcellsbana hos möss som går från hypotalamus till habenula i hjärnan och som styr negativa känslotillstånd.

I studien använde forskarna flera avancerade tekniker, bl a optogenetik, en metod som bygger på en kombination av genetisk modifiering och ljus för att kontrollera specifika händelser i utvalda celler. Enskilda nervceller i hjärnan modifieras med en gen som producerar ett ljuskänsligt protein. De celler som modifierats kan därefter genom ljuspåverkan, slås av eller på som en strömbrytare.

I det här fallet aktiverade forskarna den aktuella nervcellsbanan då mössen gick in i ett specifikt rum. Mössen började snart undvika rummet, trots att det egentligen inte fanns någonting där, ett tecken på att mössen upplevde obehagskänslor.

– Det är otroligt spännande att nu förstå vilken typ av nervcell i banan som styr aversion. Kan vi förstå hur negativa signaler i hjärnan skapas så kan vi också hitta mekanismerna bakom affektiva sjukdomar som depression. Det öppnar för helt nya läkemedelsbehandlingar, säger Konstantinos Meletis, professor vid institutionen för neurovetenskap.

Ett annat intressant fynd är att de här nervcellerna har receptorer för östrogen vilket skulle kunna förklara varför kvinnor som grupp är mer stresskänsliga än män.

När han- och honmöss utsattes för samma milda störningsmoment utvecklade honmössen långvarigt stresstillstånd, medan hanmössen inte påverkades i samma utsträckning.

– Det är sedan länge känt att ångest och depression är vanligare hos kvinnor än hos män, men det har inte funnits någon biologisk mekanism som kan förklara det. Nu har vi funnit en mekanism som åtminstone kan förklara dessa könsskillnader hos möss, säger Marie Carlén, professor vid institutionen för neurovetenskap

Daniela Calvigioni, Janos Fuzik, och Pierre Le Merre ledde studien. Daniela Calvigioni är en av Hjärnfondens stipendiat