“Mitt liv som mamma till en son med ADHD och Aspergers syndrom har gjort mig både stark och svag”

Det tog lång tid för oss att se och förstå att Casper inte hade det riktigt lika lätt som andra barn. I förskoleåldern såg vi att han var väldigt känslig och rädd för att göra “fel”. Han hade svårt med maten, åt inga såser, inga kryddor och ville inte smaka nya saker.

I övrigt kände vi ingen oro. Han hade svårt med kompisrelationer eftersom han ville att alla skulle vara snälla mot varandra och tyckte att det var jobbigt när det inte alltid var så, och då drog han sig undan. Casper har alltid tyckt om att utforska och vill ta reda på hur saker fungerar.

När Casper blev lite större och gick i tredje klass så visade det sig att han har dyslexi och det försvårade hela skolsituationen. När han började i fjärde klass fick Casper ångest och ville inte gå till skolan. Han grät sig till sömns och mådde väldigt dåligt. Det var då jag kände att det här blir för övermäktigt, vi behöver hjälp så jag kontaktade BUP.

Vi fick kontakt med en kurator där och försökte få hjälp med hans ångest som bara blev värre och värre. Under tiden så uppmärksammade lärarna att han började få allt svårare att koncentrera sig på lektionerna, åt inte maten i skolan, var allmänt orolig, fick svårare i sociala situationer och att anpassa sig. Då började jag misstänka att det låg något annat bakom.

Diagnosen en lättnad för Casper

Jag försökte i över ett år att få till en utredning på BUP men blev motarbetad. Till slut fick jag kontakt med en underbar psykolog som förstod att Casper måste utredas. När utredningen var klar visade det sig att han har ADHD och Aspergers syndrom. Beskedet sköljde över mig som en stor sorg. Jag kände att det här måste jag som mamma få sörja innan jag kan stå stark.

Jag jobbar på förskola och har varit resurs åt flera barn med autism så kunskapen finns och jag brinner extra mycket för de barnen. Men när man står där och inser att MITT barn har dubbeldiagnos, det blev en stor chock och jag kunde för första gången förstå de föräldrarna som blundar.

Mitt liv ställdes på sin spets. Alla känslor, tankar, frågor. Casper ÄR fortfarande samma underbara kille. Han hade nu hunnit bli 12 år och skulle byta skola och jag insåg snabbt att jag måste kontakta nya skolan och få vidare hjälp från BUP så att han kunde få så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas och klara av utmaningarna i den nya, större skolan.

Det fanns inte tid och utrymme att sörja längre. Jag kände att jag måste vara stark för hans skull. När Casper fick reda på diagnoserna så var det en lättnad för honom. Han kunde nu förstå varför saker var så svårt för honom.

Att ha ADHD och Asperger syns inte utanpå

Det har nu gått drygt ett år sedan utredningen blev klar och vi har landat i det. Det här året har bestått av många möten i skolan, på BUP, Habiliteringen och olika kurser.

Casper har två syskon som är 15 respektive 6 år och de har tyvärr fått stå tillbaka mycket det här året. Mitt liv som mamma till en son med diagnoser har gjort mig både stark och svag. Jag har känt många gånger att jag vill “kasta in handduken” men inser genast att jag måste vara stark för hans skull. Jag måste vara hans trygghet. Jag är separerad från hans pappa och han bor hos mig nästan på heltid.

Olika hjälpmedel från BUP som Time Timer* och schematavla har underlättat vardagen för honom. Casper är inte utåtagerande, han har allt inom sig. Det som känns inuti honom syns inte utanpå. Många blir förvånade när jag berättar om hans diagnoser.

Pusselbiten som han saknar gör att jag älskar honom ännu mer, jag önskar att alla fick ha en Casper i sitt liv för han är UNDERBAR!”

Cicci Meijer

* Time Timer är en klocka som tydliggör hur tid passerar. En färgad skiva försvinner mer och mer allt eftersom tiden går.