Anette Hjerpe med sin dotter i trädgården Anette Hjerpe, tv, drabbades av en stroke 51 år gammal. Foto: Birgitta Lindvall Wiik.

Det behövs ett genombrott i kampen mot stroke

Ungefär 25 000 svenskar drabbas av stroke varje år, fler än var femte dör. För dem som överlever blir livet aldrig detsamma. Just detta beskriver Anette Hjerpe här nedanför – i sin berättelse om hur hon drabbades av en stroke, endast 51 år gammal. Läs vidare och se varför hjärnforskningen behöver ditt stöd.

Innan jag blev sjuk levde jag ett liv med många järn i elden. Dagen som förändrade mitt liv kom visserligen i en extra stressig period, men jag kände mig helt frisk och kry. Därför anade jag inte oråd när jag vaknade, satte mig upp och plötsligt kände mig väldigt yr. Inte ens när det blev svårt att röra min högra sida tänkte jag att det kunde vara stroke. Istället gick jag till duschen för att göra mig i ordning för arbetsdagen. Men där tog det stopp, jag blev helt orörlig.

Propplösande behandling

Tack och lov kom min dotter förbi för att hämta rena handdukar. När hon såg mig stå där helt förstenad, utan att svara på tilltal, förstod hon att jag hade fått en stroke. Hon ringde 112 och sedan gick allt mycket snabbt. På sjukhuset fick jag propplösande behandling, trombolys, och en liten stund senare kunde jag prata igen. För detta känner jag evig tacksamhet till hjärnforskningen.

Totalt sett hade jag blodproppen i min hjärna i högst en timme. Att jag fick hjälp så snabbt räddade inte bara mitt liv, det gjorde också att jag slapp svåra funktionsnedsättningar. Jag trodde därför att jag skulle vara tillbaka på jobbet inom en vecka. Men fullt så enkelt skulle det inte bli.

Sjukdomen har förändrat livet

Så snart jag hade lämnat den lugna tillvaron på sjukhuset blev det tydligt att jag led av svår hjärntrötthet. Dessutom drabbades jag av ångest, vilket jag aldrig hade upplevt tidigare. Det tog lång tid att få tillbaka tillräckligt med ork för att arbeta och klara vardagen. Då har jag ändå anpassat mig mycket, till exempel genom att byta jobb och sänka ambitionsnivån där hemma.

Trots att jag fick bästa möjliga vård för min stroke så har sjukdomen förändrat mitt och mina anhörigas liv i grunden. Det har varit flera tuffa år för hela familjen. Nu är min högsta önskan att hjärnforskningen ska kunna ge vården ännu bättre verktyg mot stroke. För att vi ska komma dit behövs stöd från människor som du.

Var med och rädda liv genom en gåva till hjärnforskningen!

Varma tack,
Anette Hjerpe

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.

Cinna Bromander

”Jag önskar ingen en stroke, därför hoppas jag på hjärnforskningen”

En stroke ställer hela tillvaron på ända, både för den som drabbas och de anhöriga. Här kan du läsa Cinna C. Bromanders berättelse. Hon var bara 31 år och skulle precis byta bana i livet – när en stroke istället bestämde riktningen åt henne. Nu ber hon om ditt stöd till hjärnforskningen, för att inte fler ska behöva drabbas lika hårt.