Läkaren fick själv stroke: ”Tog flera veckor innan jag förstod”

Det har gått snart sex år sedan den där natten. Peter, då 64 år, var ensam hemma eftersom hans fru var bortrest.

– Jag vaknade på natten och kände mig förvirrad som bara tusan, berättar han.

På morgonen ringde hans fru. Peter beskriver samtalet som ett enda stort töcken. Hans fru förstod genast att någon var väldigt fel och slog larm till Peters kollegor. Distriktssköterskan var på plats redan innan ambulansen kom.

– Jag hade blivit förlamad i höger sida, så jag fick krypa till dörren för att öppna. Och under transporten till sjukhuset var jag helt borta.

Tjänsten som distriktsläkare i Öregrund utanför Uppsala kombinerade Peter med arbetet som klinisk genetiker vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Men hans gedigna erfarenhet som läkare hjälpte honom inte när han själv låg där i sjukhussängen.

– Jag var ju hjärnskadad och det tog flera veckor innan jag ens förstod att jag fått en stroke. Jag var förvirrad och frågande och hade dessutom tappat språket. Jag kunde bara säga Audi och ost, berättar han med ett lätt skratt.

En stroke innebär att blodflödet i hjärnan störs, antingen på grund av en blodpropp eller en blödning. Det kan orsaka syrebrist och skadar hjärnvävnaden, vilket leder till problem med tal, motorik, syn och känsel. Även koncentration och minne kan påverkas.

Stroke kräver akut vård, samtidigt som rehabilitering under lång tid kan vara viktig för återhämtning och att återfå olika funktioner.

Peter fick sin stroke under pandemin, vilket innebar särskilda restriktioner. Den rehabilitering han erbjöds ansåg han inte var tillräcklig och han konstaterar att det är stor skillnad mellan vad olika regioner erbjuder. Efter en del letande hittade han ett svenskt rehabiliteringscenter i Spanien som erbjöd intensivträning som passade honom, och som betalades av regionen han då bodde i.

För att komma tillbaka efter en stroke finns dock inga mirakelkurer. Hur pass återställd en patient blir går inte att förutspå. Eftersom befolkningen blir äldre och äldre kommer antalet strokepatienter sannolikt dessutom att öka.

Eftersom stroke kräver insatser långt efter den akuta fasen är forskning viktig på flera sätt. Mer kunskap behövs kring de bakomliggande orsakerna till stroke, men också forskning om rehabiliteringens betydelse och utformning – något som är helt avgörande för patientens livskvalitet.

Frågor som behöver svar är till exempel varför återhämtningen skiljer sig så mycket mellan olika människor. Man behöver också bättre förstå hur man bäst individanpassar rehabiliteringen vad gäller till exempel metod, timing, intensitet och längd, konstaterar Elisavet Kaltsouni, sakkunnig på Hjärnfonden:

– Vi har blivit allt bättre på att rädda liv efter stroke, men nästa stora utmaning är att förstå hur vi kan ge varje person bästa möjlighet förutsättningar att återhämta sig.

Hjärnfonden stöttar flera forskningsprojekt på området och genom att ge ett bidrag kan du hjälpa till att ge den viktiga forskningen ökade resurser.

– Hjärnfonden gör stor nytta för forskningen om stroke och andra hjärnsjukdomar. Alla bidrag hjälper, konstaterar Peter Nyberg, som fortfarande märker framsteg i vardagen.

– Återhämtningen tar lång tid, men för min del går det fortfarande framåt

Språket har kommit tillbaka, även om han fortfarande kan ha svårt att hitta rätt ord.

Han blir lätt hjärntrött och inför det här samtalet har han behövt vila.

Peter har alltid varit fysiskt aktiv och älskat att vandra och den här sommaren har han och hans fru kunnat vandra i både Österrike och Härjedalen.

– Jag haltar lite, det känns lite konstigt i höger ben. Men det går.

Sitt körkort har han också fått tillbaka, vilket ger honom stor frihet.

– Och jag känner igen mina tankar, jag känner igen mig själv inuti hjärnan.

Peters råd till andra strokepatienter är att fortsätta träna, både kropp och tal. Samtidigt poängterar han att socialt umgänge är minst lika viktigt.

– Fortsätt kämpa, det blir långsamt bättre och bättre.