Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Det var i slutet av påsken för två år sedan. Martin och jag höll oss hemma, eftersom vi när som helst skulle få vårt första barn. När Martin gav sig ut för en kort löprunda anade jag inte att det skulle dröja 242 dagar innan han kom hem igen. En mycket allvarlig stroke kom emellan.

När Martin vaknade efter fyra dagar i respirator kunde han inte röra mer än ögonen. Det var hemskt. Jag visste ingenting om hur han mådde eller hur mycket han förstod. Så när värkarna satte igång ville jag inte berätta det för honom. Jag satt bara bredvid honom så länge det gick, för att han på något sätt skulle få vara med när vår dotter, Majken, kom till världen.

Så snart Majken och jag fick lämna BB åkte vi till den nyblivna pappan. När vi kom in i sjukhusrummet hände något fantastiskt – Martin log mot oss. Jag grät av lycka och kramade om honom. Men i det ögonblicket av hopp förstod jag inte hur långsam återhämtningen skulle bli.

Dålig ork efter stroken

Trots att sjukhusvistelsen följdes av fyra månaders tuff rehab hade Martin så svåra funktionsnedsättningar att vårt hem behövde bostadsanpassas. Medan huset byggdes om fick han plats på ett korttidsboende. När Martin äntligen fick komma hem började en otroligt svår tid. Jag ammade ett spädbarn, men behövde ägna minst lika stor del av föräldraledigheten åt pappan.

Visst har Martin successivt blivit bättre, men det tunga är att vi inte vet hur det kommer att sluta. Han har dålig ork, kan inte prata så bra och kan endast gå korta sträckor med stöd av någon – annars är han rullstolsburen. Kommer han någonsin att kunna hålla Majken själv?

Ovissheten gör att jag aldrig får distans till sorgen, eftersom den hela tiden är så närvarande. Jag önskar att hjärnforskningen kunde hitta något som hjälper hjärnan att reparera sig efter en stroke. Så att lidandet inte blir så stort och långdraget som för Martin. Och för mig.

Vill du vara med och göra den drömmen verklig? Ge en gåva till hjärnforskningen.

Varma hälsningar
Carin Hesselroth

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.

Anette Hjerpe med sin dotter i trädgården

Det behövs ett genombrott i kampen mot stroke

Ungefär 25 000 svenskar drabbas av stroke varje år, fler än var femte dör. För dem som överlever blir livet aldrig detsamma. Just detta beskriver Anette Hjerpe här nedanför – i sin berättelse om hur hon drabbades av en stroke, endast 51 år gammal. Läs vidare och se varför hjärnforskningen behöver ditt stöd.

Cinna Bromander

”Jag önskar ingen en stroke, därför hoppas jag på hjärnforskningen”

En stroke ställer hela tillvaron på ända, både för den som drabbas och de anhöriga. Här kan du läsa Cinna C. Bromanders berättelse. Hon var bara 31 år och skulle precis byta bana i livet – när en stroke istället bestämde riktningen åt henne. Nu ber hon om ditt stöd till hjärnforskningen, för att inte fler ska behöva drabbas lika hårt.