Rehabilitering efter en stroke

Ingen stroke är den andra lik. Svårighetsgraden, prognos och symtom kan se olika ut.  Halvsidig förlamning, yrsel, svårighet att äta, dricka, svälja, problem med att kommunicera, hjärntrötthet, nedsatt minne, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, svårt att lösa problem, depression och brist på initiativförmåga, är exempel på skador efter en stroke.

Effektiv rehabilitering som påbörjas i ett tidigt skede kan förbättra återhämtningen och minska risken för funktionshinder. Efter en allvarlig stroke kan vissa skador bli bestående och behovet av rehabiliteringen långvarig.

Olika former av rehabilitering

Det finns många olika former av rehabilitering av strokedrabbade beroende på hur svåra skadorna är och var i landet du bor. Initialt får de flesta den första rehabiliteringen på sjukhuset.

Vid lindrig till måttlig stroke erbjuds en del tidig utskrivning till hemmet. Ett stroketeam koordinerar då utskrivningen, gör hembesök och utför fortsatt rehabilitering på aktiviteter som kopplas till det dagliga livet, som till exempel att klä sig, laga mat och sköta sin hygien.

Alternativt eller som komplement kan rehabiliteringen ske på en öppenvårdsrehabilitering, dagvård, som drivs av kommun, en privat vårdgivare eller på sjukhuset.

Vid en måttlig till svår stroke med stort behov av rehabilitering erbjuds ofta teambaserad rehabilitering på sjukhuset och då får du får daglig träning. Vid beslut om slutenvårdsrehabilitering tas hänsyn till strokens svårighetsgrad och patientens hemsituation.
Behovet av insatser kan variera under olika rehabiliteringsfaser. Även lång tid efter insjuknandet kan det finnas behov av ytterligare rehabilitering.

Vad inrymmer en strokerehabilitering?

Rehabiliteringen kan innefatta träning för att återfå både fysiska och kognitiva funktioner. Syftet är att uppnå optimal fysisk, psykologisk, social funktion och aktivitet som ska ge förbättrad delaktighet och livskvalitet.

Den allra första rehabträningen har till syfte att göra det möjligt för de flesta att kunna bo hemma med eller utan hjälp. Det inkluderar vardagens grundläggande behov som att äta, dricka, duscha, besöka toaletten och förflyttning mellan dessa aktiviteter.

Teamen som ingår i rehabiliteringsarbetet kan utgöras av läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, logoped, dietist och psykolog. Det kan även finnas tillgång till tandhygienist.

Rörelseträning efter en stroke

Sjukgymnastiken handlar om att man ska bli starkare, träna upp nedsatt balans och få tillbaka rörligheten. Gångträning är en vanlig del. Styrketräning har visat sig effektivt. CI-terapi eller spegelterapi tillämpas för den som behöver få tillbaka styrka och rörelseförmåga i hand och arm. Spegelterapi är en träning som sker med den icke-påverkade handen och som genom illusioner i spegeln gör så att hjärnan uppfattar att rörelsen sker med den påverkade handen.

Talträning efter en stroke

Svårigheter att tala och kommunicera kan drabba den som har fått stroke. Talet kan bli sluddrigt, det kallas dysarti. Om skador omfattar talcentra kan den drabbade få afasi. Det innebär att det blir svårt att hitta ord eller sätta ihop ord till meningar. Det kan också vara svårt att tolka och förstå vad andra säger. Även förmågan att stava, skriva och räkna kan påverkas hos de som får afasi. Logopeden hjälper till med övningar och aktiviteter som stärker talet och språkförmågan.

Framtidens strokerehabilitering

Teknologibaserad träning såsom robotassisterad träning, stimulering av hjärnan med rTMS (repetitiv transkraniell magnetstimulering) och tDCS (transkraniell elektrisk stimulering), elektrostimulering av perifer nerv, samt ny läkemedelsbehandling, är forskningsprojekt som alltjämt pågår och som kan ge möjligheter att minska funktionsnedsättningen efter stroke och förbättra återhämtningen.

Livet efter stroke

För många blir livet inte riktigt detsamma efter en stroke. Hur väl en drabbad återhämtar sig påverkas av hjärnskadans omfattning och rehabiliteringens kvalitet, men också av den drabbades vilja, förmåga och inställning. Stöd från familj och närstående har också betydelse för tillfrisknandet.

Källor: Socialstyrelsen, Läkartidningen