Att reglera starka känslor vid ADHD

Johan Isaksson är leg. psykolog, docent och adjungerad lektor vid Uppsala universitet. Han forskar sedan några år tillbaka på bland annat känsloreglering hos barn och ungdomar med ADHD.

Isakssons forskning fokuserar på hur känsloregleringen skiljer sig åt beroende på om man har ADHD eller inte, och om man är flicka eller pojke. Ett viktigt mål är att ta fram riktade behandlingar som får ungdomarna att må bättre.

Johan Isaksson har fått ta del av de pengar som Hjärnfonden delar ut från Team Rynkebys årliga arrangemang Skolloppet.

Många med ADHD upplever det som stressande och jobbigt att tappa fattningen i samband med att de upplever starka känslor.

– Det här är ofta något barn och ungdomar vill ha stöd och hjälp med. Har man utmaningar med att hantera starka känslor så kan det bli problem i relationen med vänner och föräldrar. Tappar man humöret så kan man må dåligt efteråt och det kan skapa stress och problem.

Johan Isaksson, hans doktorand Rebecka Astenvald, och docent Matilda Frick har flera pågående studier på temat.

I den första studien tittade forskarna på tvillingdata i ett projekt för att se om svårigheter med känsloreglering var förknippat till någon särskild diagnos.

Här såg man att ADHD jämfört med andra diagnoser, som exempelvis autism, ångest och depression, var tydligare kopplat till svårigheter med att hantera starka känslor.

– Men vi såg också med hjälp av tvillingstatistik att sambandet mellan ADHD och känsloreglering tycks ha en genetisk grund.

I en pågående studie som ännu inte publicerats undersöker forskarna hur ofta och hur starkt barn och ungdomar upplever olika känslor, och om man har särskilt svårt att reglera dessa. Känslorna som undersöks är ilska, rädsla/ängslighet, ledsenhet och upprymdhet.

– Preliminära data visar att framför allt ilska upplevs mer intensivt och är svårare att hantera för barn och unga med diagnos ADHD eller med ADHD symtom. Även svårigheter att reglera känslor av upprymdhet var kopplat till ADHD.

Forskarna vill även undersöka hur användningen ser ut av adaptiva och maladaptiva strategier, det vill säga hjälpsamma respektive icke-hjälpsamma strategier, vid känslopåslag.

Barnen och ungdomarna fick skatta vilka strategier de använder. De fick även titta på foton som är obehagliga/läskiga och sedan skatta hur obehagligt det var att titta på dem och berätta vad de tänkte om bilderna.

– En adaptiv strategi kan vara att när man får se en bild av en hemsk olycka så tänker man att det kanske var skådespelare på bilden, eller att alla klarade sig och att det inte hänt något allvarligt. De försöker se positivt på situationen. Men de med maladaptiva strategier fokuserar mer på det negativa och kanske tänker att det hänt något allvarligt, att ingen överlevt och ältar kring dessa tankar, säger Johan Isaksson.

De första resultaten visar att barn och unga med ADHD uppger att de använder färre hjälpsamma strategier och fler mindre hjälpsamma strategier. Men när man även tar hänsyn till andra symtom, som depression, minskar sambandet mellan ADHD och strategierna. Det verkar som att barn och unga med depressiva symtom har starkare koppling till användningen av mindre hjälpsamma strategier.

Barn med ADHD uppgav också att de använde acceptans – en hjälpsam strategi – mer sällan, även när samsjuklighet beaktades. Flickor rapporterade färre hjälpsamma och fler mindre hjälpsamma strategier, men detta syntes inte i experimentet med bilder. Även här verkar depressiva symtom bättre förklara varför vissa strategier används.

Forskarna har även utformat en behandling och vill undersöka om denna hjälper tonåringar med ADHD att reglera sina känslor på ett mer adaptivt sätt.

Under åtta tillfällen fick sju ungdomar individuellt tillsammans med sina vårdnadshavare jobba med en modell för känsloreglering. De fick lära sig att känna igen, sätta ord på och acceptera olika känslor. Därefter fick de gå över till olika regleringsstrategier som de kunde använda sig av.

Utvärderingen visar att metoden var hjälpsam för många deltagare och i synnerhet tre av dem visade en robust förbättring.

– Dock såg vi att flera blev bättre redan innan behandlingen drog igång. Möjligen var det själva vetskapen av att de skulle göra behandlingen eller att de började skatta sin förmåga att reglera känslor som fick dem att börja tänka på sina känsloyttringar och därmed hantera dem bättre.

Framöver vill Johan och hans kollegor undersöka hur känsloreglering påverkar barn och ungdomar framåt i livet. Medför sämre känsloreglering mer stress nu och längre fram, och vilka andra symtom kan uppstå? De vill också undersöka hur puberteten påverkar flickor och pojkar, med och utan ADHD, ur den här aspekten.

– Och så vill jag göra om behandlingen till gruppbehandling istället. Vi har sett i många andra sammanhang att det ger ungdomarna så mycket mer att träffa andra i samma situation och att inte känna sig ensamma.

– Stödet från Hjärnfonden har varit mycket avgörande för att kunna starta upp projektet, och har även varit betydelsefullt för att rekrytera barn och unga till studien, samla in data och för att göra analyser.