Ny väg mot skonsammare behandling av hydrocefalus

Hydrocefalus innebär att det samlas för mycket ryggmärgsvätska i hjärnan. När vätskans cirkulation störs ökar trycket inne i skallen, vilket kan skada hjärnvävnaden och ge allvarliga symtom. Tillståndet kan drabba både barn och vuxna, men är vanligast hos de allra yngsta och de äldsta.

– Hydrocefalus får väldigt stora konsekvenser för den som drabbas. När trycket i hjärnan ökar pressas de omkringliggande hjärnstrukturerna, och ju längre tid det pågår desto större blir skadorna, säger Niklas Ortenlöf.

Symtomen varierar beroende på ålder och typ av hydrocefalus. Hos vuxna kan det handla om balanssvårigheter, huvudvärk, kognitiva problem och urinträngningar. Hos barn kan tillståndet också påverka hjärnans utveckling.

I dag behandlas hydrocefalus oftast genom att operera in en shunt – en tunn slang som leder bort överskottsvätska från hjärnans hålrum till bukhålan eller hjärtat. Metoden kan vara effektiv, men innebär också risker.

– Man kan säga att läkarna inom det här fältet är väldigt skickliga rörmokare. Man leder bort vätskan, och det är i princip det man gör, säger Niklas Ortenlöf.

– Problemet är att shuntar ofta drabbas av komplikationer, som infektioner eller stopp, och ibland behöver patienten opereras flera gånger.

Trots att hydrocefalus är ett allvarligt tillstånd finns det i dag inga behandlingar som direkt riktar in sig på att reglera själva produktionen av ryggmärgsvätska.

I sitt forskningsprojekt studerar Niklas Ortenlöf hur det sympatiska nervsystemet kan påverka produktionen av ryggmärgsvätska i en vävnad i hjärnans hålrum som kallas plexus choroideus. Det är här huvuddelen av hjärnvätskan bildas.

– Vårt fokus i det här projektet är mängden vätska som produceras. Men det här hänger ihop med ett större sammanhang, säger Niklas Ortenlöf.

– Vi vet väldigt mycket om hur hjärnan signalerar från neuron till neuron, men den vätskebaserade regleringen och signaleringen i hjärnan är fortfarande relativt outforskad.

Hormoner och proteiner som transporteras via ryggmärgsvätskan kan påverka stora delar av hjärnan, men hur denna långsammare reglering samspelar med hjärnans totala funktion vet forskningen ännu relativt lite om.

Genom att använda moderna avbildnings- och funktionsmetoder i djurmodeller undersöker forskargruppen om nerver från det sympatiska nervsystemet kan påverka blodflödet till plexus choroideus – och därigenom mängden vätska som produceras.

Förhoppningen är att forskningen på sikt ska kunna bana väg för nya, mindre invasiva behandlingsstrategier. En möjlig framtida tillämpning är att med hjälp av elektrisk stimulering påverka nerver som reglerar blodflödet till plexus choroideus.

– Vår hypotes är att om vi kan reglera blodflödet till plexus choroideus, så kan vi också minska produktionen av ryggmärgsvätska, säger Niklas Ortenlöf.

– Men det är ett långt steg dit. Först måste vi visa med modern teknik att det faktiskt fungerar och att effekten är tillräckligt stor för att vara kliniskt relevant.

Projektet är knutet till Lunds universitet, men genomförs för närvarande i USA. Niklas Ortenlöf är i dag verksam vid Boston Children’s Hospital, som är en del av Harvard Medical School.

– Här finns både de mest avancerade teknikerna och möjligheten till samarbeten på en nivå som är svår att få någon annanstans. De ledande hjärnforskarna i världen finns bokstavligen tvärs över gatan, säger han.

– Det finns väldigt bra forskning i Sverige också, men här är miljön extremt koncentrerad och internationell.

Hjärnfondens postdoktorala anställningsbidrag har varit avgörande för att projektet ska kunna genomföras.

– För att vara helt krass har stödet gjort det möjligt för mig att vara kvar här. Forskningsfinansieringen i USA är mer osäker i dag, och bidraget från Hjärnfonden har gett mig en trygghet som gör att jag kan fortsätta min anställning här vid Boston Children’s Hospital, oberoende av vilka anslag min handledare får eller inte får, säger Niklas Ortenlöf.

Samtidigt hoppas han att projektet ska bidra till ett större skifte inom neurovetenskapen.

– Jag tror att den vätskebaserade signaleringen i hjärnan är underskattad i dag. Men jag är övertygad om att den kommer att få en allt större betydelse i framtidens hjärnforskning.

Det postdoktorala anställningsstöd som Niklas Ortenlöf och andra forskare fått ta del av finansieras av Postkodlotteriet.