De söker efter livsviktiga svar

Den som har bipolär sjukdom växlar vanligen mellan perioder med välmående och perioder med mani eller depression. Det kan ha stor påverkan på vardagen, även för de närstående. Dessutom innebär sjukdomen en kraftigt förhöjd risk för självmord och olika fysiska sjukdomar. Därför är det ett stort problem att många patienter inte svarar på de behandlingar som finns.

Min forskargrupp arbetar nu för att ta reda på mer om de biologiska mekanismerna bakom bipolär sjukdom. Vi hoppas att det på sikt kan leda till nya läkemedel, som gör att fler än i dag kan erbjudas effektiv vård. Det skulle kunna rädda liv.

I vårt arbete utgår vi från hudprover från personer med bipolär sjukdom för att skapa stamceller – som vi sedan använder för att odla nervceller. På så sätt vill vi studera vad som händer i ”bipolära nervceller”. Vad finns det för inbördes skillnader? Vad skiljer dem från friska personers nervceller? Vi tror att vi kan få fram viktiga ledtrådar, men nu behöver vi allt stöd vi kan få.

Problemet med den här typen av forskning är att den är väldigt resurskrävande. Därför ansvarar jag också för ett internationellt samarbete där vi samlar ihop data från flera liknande studier. Det skulle kunna skynda på utvecklingen. Och det skulle många av mina patienter välkomna.

Som läkare inom psykiatrin träffar jag regelbundet personer som, trots behandling, återkommande har svåra sjukdomsepisoder som påverkar allt från relationer till yrkesliv. Vissa hamnar i arbetslöshet, social isolering och skadligt bruk av alkohol eller droger. Genom forskning hoppas jag och min forskargrupp kunna göra mer för de här människorna – och deras nära och kära.