”Vi önskade oss ett botemedel mot Alzheimers sjukdom i bröllopspresent”

Än så länge kan jag prata med dem om de här fina minnena. Vi kan fortfarande skratta ihop. Men jag vet inte säkert om det kommer att gå nästa gång jag hälsar på dem. Farmor och farfar håller sakta på att försvinna. Det började med farfar för ett par år sedan.

Han glömde saker och blev misstänksam mot omgivningen, fick för sig att alla var ute efter att stjäla hans saker. Det gick ändå bra så länge farmor var frisk, men när även hon började bli förvirrad blev det ganska snabbt ohållbart. Det visade sig att båda hade drabbats av demens.

För ett tag sedan var de tvungna att flytta till ett boende. Det gjorde ont i hjärtat att se dem skiljas från huset som de själva hade byggt 45 år tidigare. Men det var helt nödvändigt, eftersom de inte längre kunde hålla efter tvätt och städning och så. Jag var med och rensade ut huset – och det var inget litet jobb.

En del av farmors sjukdom var att hon hade blivit en samlare, till exempel fick vi göra oss av med åtskilliga serviser från loppisar. Det har bitvis varit väldigt tungt. Men då känns det i alla fall bra att de trivs på sitt boende och att deras personligheter fortfarande lyser igenom. Även om de glömmer allt nytt som händer och ibland är aggressiva på ett sätt som de aldrig var förut.

Jag har lärt mig att ta tillvara på tiden. Inte minst eftersom min fru Maries farmor gick bort i just Alzheimers sjukdom förra våren. När vi nyligen hade vår bröllopsfest var det därför naturligt för oss att be våra gäster att ge sina gåvor till hjärnforskningen.

Vi fick långt mer än vad vi hade förväntat oss. Det känns jättebra, men jakten på botemedel behöver förstås mycket mer pengar. Så gör som vi och stöd hjärnforskningen – alla gåvor, stora som små, är viktiga. Din gåva kan bidra till att vi kommer närmare lösningen på gåtan Alzheimers sjukdom.