”Vi önskade oss ett botemedel mot Alzheimers sjukdom i bröllopspresent”

“Farmor Ragnhilds och farfar Arnes hus var platsen där släkten brukade samlas vid jul, påsk och om somrarna. Där lekte jag med mina kusiner och där höll jag farmor och farfar i hand när vi gick iväg på spännande utflykter.”
Johannes Nordling har ljusa minnen från bandomens vistelser hos farmor och farfar. Men nu har båda blivit dementa och håller sakta på att förändras. Det här är hans berättelse.

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Än så länge kan jag prata med dem om de här fina minnena. Vi kan fortfarande skratta ihop. Men jag vet inte säkert om det kommer att gå nästa gång jag hälsar på dem. Farmor och farfar håller sakta på att försvinna. Det började med farfar för ett par år sedan.

Han glömde saker och blev misstänksam mot omgivningen, fick för sig att alla var ute efter att stjäla hans saker. Det gick ändå bra så länge farmor var frisk, men när även hon började bli förvirrad blev det ganska snabbt ohållbart. Det visade sig att båda hade drabbats av demens.

Personligheterna lyser fortfarande igenom

För ett tag sedan var de tvungna att flytta till ett boende. Det gjorde ont i hjärtat att se dem skiljas från huset som de själva hade byggt 45 år tidigare. Men det var helt nödvändigt, eftersom de inte längre kunde hålla efter tvätt och städning och så. Jag var med och rensade ut huset – och det var inget litet jobb.

En del av farmors sjukdom var att hon hade blivit en samlare, till exempel fick vi göra oss av med åtskilliga serviser från loppisar. Det har bitvis varit väldigt tungt. Men då känns det i alla fall bra att de trivs på sitt boende och att deras personligheter fortfarande lyser igenom. Även om de glömmer allt nytt som händer och ibland är aggressiva på ett sätt som de aldrig var förut.

Bröllopsgästerna skänkte gåvor till hjärnforskning

Jag har lärt mig att ta tillvara på tiden. Inte minst eftersom min fru Maries farmor gick bort i just Alzheimers sjukdom förra våren. När vi nyligen hade vår bröllopsfest var det därför naturligt för oss att be våra gäster att ge sina gåvor till hjärnforskningen.

Vi fick långt mer än vad vi hade förväntat oss. Det känns jättebra, men jakten på botemedel behöver förstås mycket mer pengar. Så gör som vi och stöd hjärnforskningen – alla gåvor, stora som små, är viktiga. Din gåva kan bidra till att vi kommer närmare lösningen på gåtan Alzheimers sjukdom

Relaterat

Ett kollage med en en äldre man och en blå himmel mot rosa bakgrund.

Skyddad: Bristande kunskap om Alzheimer hos svenskarna

Det finns inget utdrag eftersom detta är ett skyddat inlägg.

Per Nilsson, alzheimerforskare i labbet på Karolinska Institutet.

Nya framsteg inom Alzheimerforskningen

Autofagi är cellernas egen städpatrull. Ny forskning visar att när hjärnan städar sämre ansamlas skadliga molekyler och risken för Alzheimers sjukdom ökar.

Nico Dantuma, professor i molekylär cellbiologi vid Karolinska Institutet forskar om hur stimulering av nervcellernas eget försvarssystem skulle kunna stoppa neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer.

Alzheimerforskning med stor potential

Professor Nico Dantuma vill ta reda på om det går att stimulera nervcellernas eget försvarssystem – för att stoppa flera olika neurodegenerativa sjukdomar. Ett genombrott skulle kunna rädda många liv.

Alzheimerdrabbade Ulla med sitt första barnbarn. Han föddes på Internationella Alzheimerdagen den 21 september – samma år som Ulla fick sin diagnos.

”Alzheimers sjukdom innebär en enda lång sorg”

Ulla var bara 57 år när hon fick diagnosen Alzheimers sjukdom. Här berättar dottern Annelie om hur hårt hela familjen har drabbats.

Närbild på forskaren Kaj Blennow i ett labb

Svensk upptäckt bakom ny Alzheimerbehandling

En svensk upptäckt ligger till grund för en ny banbrytande medicin mot Alzheimer. I kombination med nya metoder för tidig diagnos kan sjukdomen bromsas innan personen utvecklar demens.

En kvinna och en man som tittar varandra i ögonen.

När maken fick Alzheimer startade Helena en egen stödförening

När Christer insjuknade i en demenssjukdom märkte hans fru Helena att anhörigstödet inte såg likadant ut i alla delar av landet. Hon tog då saken i egna händer – och startade en stödförening.