Att göra en minnesutredning

En lindrig kognitiv störning (minnesstörning) kan bero på olika sjukdomstillstånd, bristsjukdomar eller psykosociala sjukdomar. Stark stress, oro, dålig sömn eller nedstämdhet påverkar till exempel minnesförmågan och kan ge demensliknande symtom.

Men om minnesproblemen håller i sig bör du söka vård. Det är viktigt att få en adekvat medicinsk utredning för att bedöma om det rör sig om en demenssjukdom eller om de kognitiva problemen beror på till exempel olika bristtillstånd, felaktigt använda läkemedel eller andra sjukdomar.

Hur går en utredning till?

För att ta reda på vad minnesproblemen beror på kan primärvården göra en så kallad ”basal demensutredning”, vilket främst är ett test för att utesluta att det inte finns några bristsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd. För det kan visa sig att det handlar om lindriga kognitiva störningar som inte uppfyller kriterierna för demens, det vill säga att det inte finns funktionsnedsättning som påverkar vardagliga aktiviteter eller utförande av arbetsuppgifter hos yrkesverksamma personer. Den basala demensutredningen syftar också till att fastställa om det finns behov av en fortsatt utvidgad utredning. Ibland sköts utredningen i sin helhet av primärvården men den kan också ske i samarbete med sjukhusspecialist.

Basal demensutredning

Den basala demensutredningen består av fler olika undersökningar och provtagningar. Den grundar sig på en sammanvägd klinisk bedömning utifrån intervjuer med den drabbade och anhöriga, det fysiska och psykiska tillståndet, kognitiva tester och funktions- och aktivitetsförmåga.

Omfattningen av den basala demensutredning kan variera mellan olika landsting och vårdcentraler och från fall till fall. Enligt Socialstyrelsens rekommendationer ska följande ingå i utredningen;

• Frågor om det allmänna hälsotillståndet i form av intervjuer med den drabbade och anhörig om tidigare sjukdomar, medicinering, aktuella symtom och sjukdomar, funktions- och aktivitetsförmåga. Det kan handla om förmågan att klara av olika vardagliga aktiviteter såsom att laga en enkel måltid, kunna klä sig och sköta sin hygien, hantera dator, mobil och annan vardagsteknik. Ibland kan ett enskilt samtal med närstående vara värdefullt
• Strukturell hjärnavbildning med datortomografi eller magnetresonanstomografi för att utesluta andra möjliga orsaker till symtom, som till exempel hjärntumörHjärnavbildning kan också ge viktig information för att kunna ställa rätt typ av demensdiagnos.
• MMSE, även kallat MMT mäter kognitiva funktioner. Det består av frågor som bland annat undersöker minne, språk, plats, tidsuppfattning, uppmärksamhet, visuospatial förmåga (kunnande att ta till sig information via synen) och tankeförmåga. Du får svara på frågor och rita av figurer. Testet tar ca 15 minuter att göra.
• Klocktest, är ett komplement till MMSE och ger ytterligare en diagnostisk uppskattning av olika kognitiva funktioner. Testet tar 2-3 minuter att göra och går ut på att rita en klocka med ett angivet klockslag. Klocktestet mäter bland annat konstruktionsförmåga, tidsuppfattning, uppmärksamhet och nedsättning i planering. Testet ger oftast utslag i början av sjukdomsförloppet, speciellt vid Alzheimers sjukdom.
• Blodprovstagning tas för att mäta till exempel blodvärdet, inflammationsparametrar, sockervärdet i blodet, kalciumnivån i blodet, sköldkörtelfunktionen och halten av vitamin B12. Ibland behöver du lämna ännu fler blodprover. Förhöjda nivåer av kalcium eller homocystein kan ge demensliknande symptom. Det gäller även störd sköldkörtelfunktion, borrelia och hiv.

Utvidgad demensutredning

Ibland behövs en utvidgad demensutredning för att fastställa diagnos i de fall när en basal demensutredning inte varit tillräcklig eller då det finns andra komplicerande omständigheter. Det är också vanligt att yngre personer (under 65 år) med misstänkt demenssjukdom remitteras direkt till specialistklinik för en utvidgad demensutredning.

Vilka delar som hälso- och sjukvården väljer för den utvidgade utredningen beror dels på vad som framkommit i den basala utredningen och dels på vad hälso- och sjukvården bedömer som nödvändigt i det enskilda fallet.

I den utvidgade demensutredningen kan även delar som har ingått i den basala utredningen bli aktuella igen

Neuropsykologiska test som täcker flera kognitiva förmågor för att bedöma minne, språk, uppmärksamhet, exekutiv och spatial förmåga (hur man upplever sin omvärld)

Avbildning av hjärnan är ett viktigt diagnosverktyg vid demenssjukdomar. Det kan innefatta;

• Strukturell avbildning av hjärnan med magnetresonanstomografi. MR görs för att undersöka om det finns förändringar i hjärnans struktur som kan förklara symptomen. MR har betydligt högre upplösning än datortomografin och ger därför mer detaljerad information.
• FDG-PET-undersökning (fluorodeoxyglukos- positronemissionstomografi) görs för att mäta regional glukosmetabolism (ämnesomsättningen i hjärnan). Om hjärnan är skadad minskar aktiviteterna i olika område i hjärnan beroende på typen av demenssjukdom..
• SPECT (single photon emission computed tomography) för att mäta hjärnans blodflöde respektive omsättning av spårsubstanser.

Ryggvätskeprov tas för att analysera beta-amyloid, ett äggviteämne som vid förhöjda nivåer ansamlas i plack och tau, ett patalogiskt protein som vid för stora mängder kan kopplas till ett sämre episodiskt minne.

Väntetiderna för utredning kan variera mellan olika landsting. Enligt Socialstyrelsen ligger utredningstiderna i primärvården på 64 dagar. Väntetiderna till utredning inom specialistvården är på 28 dagar.