Ett nytt system för ambulanstransporter som sparar i snitt 1,5 timme. Michael Mazya, specialistläkare och disputerad forskare i neurologi har varit med och infört ett nytt system för ambulanstransporter som sparar i snitt 1,5 timme. Det innebär 180 miljoner räddade hjärnceller, vilket kan vara skillnaden mellan ett helt självständigt liv och en svår funktionsnedsättning.

Hjärnforskningens livräddande roll blir tydlig när ambulansen ringer

Michael Mazya är både specialistläkare och disputerad forskare i neurologi. Här berättar han om hur hjärnforskningen gör konkret skillnad. Samtidigt får vi en plötslig inblick i hans kliniska arbete – på liv och död. Det blir tydligt hur stor skillnad ditt stöd till hjärnforskningen gör.

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Hur kom du att intressera dig för neurologi?

– Först blev jag intresserad av nervsystemet under läkarutbildningen, sedan förfärades jag som underläkare av hur låg prioritet strokepatienter hade. Man ansåg sig inte kunna göra någonting akut. Så när nya behandlingsmetoder kom i början av 2000-talet blev jag otroligt inspirerad. Det var häftigt att se hur hjärnforskningen kunde rädda liv.

Michael Mazya, specialistläkare och disputerad forskare i neurologi.
– När nya behandlingsmetoder kom i början av 2000-talet blev jag otroligt inspirerad. Det var häftigt att se hur hjärnforskningen kunde rädda liv, säger Michael Mazya, specialistläkare och disputerad forskare i neurologi.

Vad gör du nu i ditt kliniska arbete?

– Akut behandling av stroke är framförallt en kamp mot klockan. Man har enstaka timmar på sig innan hjärncellerna dör. Vänta … nu ringer ambulansen till mig.

Michael Mazya har jour och får veta att en äldre man med svåra strokesymptom är på väg in till sjukhuset. Intervjun måste avbrytas – och kan återupptas ett par dagar senare.

Hur gick det?

Mannen fick propplösande medel, sedan gick vi in genom ljumsken och upp till hjärnan med en sorts tunna spröt och plockade ut blodproppen. Allt var över på ungefär en timme.

Han kunde prata igen och förlamningen släppte samma dag. Hade det här hänt för ett par år sedan skulle han antagligen ha blivit funktionsnedsatt resten av livet. Så jag kan inte nog understryka hur viktig hjärnforskningen är.

Det är speciellt att ambulansen ringer direkt till specialistläkaren, kan du berätta?

– Det är ett exempel på att forskning inte bara handlar om nya läkemedel. Jag har varit med och infört ett nytt system för ambulanstransporter, som bara finns på ett fåtal ställen i världen. Det går ut på att ambulanserna vid tydliga strokefall kör förbi akuten och tar patienten direkt till specialisterna på universitetssjukhuset. Det sparar i snitt 1,5 timme. Det innebär 180 miljoner räddade hjärnceller, vilket kan vara skillnaden mellan ett helt självständigt liv och en svår funktionsnedsättning.

Är denna typ av förbättringar vad din forskning går ut på?

– Ja, det kan man säga. Jag drivs av en frustration över att det inte finns mer att göra för de strokedrabbade. Förutom att jag utvärderar det nya systemet för ambulanstransporter så undersöker jag möjligheterna att ge akutbehandling till fler strokepatienter än idag och hur vi kan öka säkerheten vid den sortens ingrepp.

Kan du berätta varför det är viktigt att hjärnforskningen får mer resurser?

– I mitt arbete ser jag den totala chocken och sorgen hos både strokedrabbade och de anhöriga. Bara några timmar tidigare hade ju livet varit precis som vanligt. Det behövs mer hjärnforskning både för att vi ska bli bättre på att förebygga stroke och för att vi ska bli bättre på att ta hand om dem som drabbas.

Därför ber jag alla som läser det här att stödja Hjärnfonden.

Relaterat

Åsa Westlund drabbades av en stroke när hon paddlade kanor.

”Vi måste göra mer för dem som lider efter en stroke”

Stroke orsakas oftast av en blodpropp, men 15 procent av fallen beror på hjärnblödning. Ett sådant fall var Åsa Westlund, som oväntat insjuknade vid 53 års ålder. Läs hennes berättelse och se vad hon önskar sig av hjärnforskningen.

Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.