Ung kvinna i randig tröja framför ett fönster. Moa Davous har lidit av ångest och depressioner, och har fått kämpa för att må bra.

Moa Davous erfarenheter kan förebygga självmord

Tjugoåriga Moa Davous hade kunnat vara en av de cirka 50 ungdomar som årligen tar sitt liv i Sverige. Men hon tog sig igenom en tuff period och mår i dag bra. Och hennes erfarenheter kan hjälpa andra.

Redan i lågstadiet började det: mobbningen. Moa Davou hade inga vänner och satt ensam på raster och luncher.

— Första perioden när jag var mobbad sa jag ingenting. Jag trodde att det var normalt, säger Moa Davou.

Hon bytte klass och det hjälpte. En vecka. Sedan blev det som förut. Men när Moa var 11 år flyttade hennes mamma från Skåne till Kalmar i Småland. Moa följde med. I Kalmar blev hon inte mobbad men hon kände sig utanför och det sociala samspelet var svårt för henne att förstå sig på.

Första självmordsförsöket

När hon började gymnasiet eskalerade det dåliga måendet. Som en direkt konsekvens sjönk betygen. Hon kontaktade då Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP men det tog två månader innan hon fick besökstid.

I samma period gjorde hon ett första självmordsförsök. Hon lades in på slutenvård i en vecka och diagnostiserades som deprimerad. Under ett år träffade hon en psykolog. De pratade om mobbningen hon varit utsatt för. Men inget blev bättre.

— Det hjälpte mig inte, säger Moa.

Deprimerad under gymnasietiden

I tvåan på gymnasiet bestämde hon sig för att ta itu med sitt mående. Hon började träna, äta ordentligt och aktivera sig. Under ett par veckor mådde hon bättre. Sedan blev det som förut.

Moa hade då fyllt 18 år och kontaktade vuxenpsykiatrin. Skolan fungerade inte alls. Hon lades in på vuxenpsyk i omgångar och skolgången anpassades. Men hon mådde fortsatt dåligt.

Moa började ta olika slags antidepressiva läkemedel. Ungefär 70 procent av de som tar antidepressiva läkemedel mår bättre. Men det gäller inte alla. Och Moa blev inte bättre. Ibland hjälper det om man provar sig fram och kombinerar med annan hjälp, som psykologsamtal. Men psykiskt mående kan vara komplext och det kan ta tid innan man hittar det som fungerar.

Det tar på krafterna att länge gå med psykisk ohälsa. Moa upplevde kraftig ångest och panikattacker. Hon orkade inte gå till skolan. Hon sov mycket.

KBT hjälpte efter självmordsförsöket

Julafton 2017. I ett tillstånd av förvirring och desperation tog hon en överdos tabletter. Men hon berättade för sin mamma som omedelbart åkte med henne till akuten. Där låg hon på intensiven i ett dygn. Sedan skrevs hon in på psykiatrin. Och där togs hon på allvar. En sjuksköterska hjälpte henne med tekniker för att hantera ångesten.

— Det var så skönt att prata om det. Han hjälpte mig, säger Moa.

När hon skrevs ut hade hon fortfarande självmordstankar. Men det sjuksköterskan lärt henne hjälpte. Däremot klarade hon inte av studierna. Men hon kom till en privatpsykolog som arbetade med KBT, kognitiv beteendeterapi. Och då vände det.

— Kbt-terapeuten lärde mig fungera i vardagen. Om något är obehagligt så skulle jag ändå göra det. Då tränade jag min hjärna i att det inte är farligt att exempelvis träna, säger Moa.

Lärt sig hantera tankar

Hon började gå promenader och registrerade detaljer. Som att hon såg ett träd. Och på trädet satt individuella löv. Löven vajade i vinden. På så sätt tvingade hon en del av hjärnan att arbeta, samtidigt som den känslomässiga delen av hjärnan kopplades bort.

— Hjärnan kan inte känna känslor och samtidigt vara logisk. Det går att hantera tankarna och därigenom påverkar man sitt mående, säger Moa.

Snart kontaktade hon skolan och började trean. Hon började träna och umgås med vänner. Allt var inte perfekt men depressionen släppte. Livet i dag är helt annorlunda än tidigare.

— Jag ska snart börja studera till att bli personlig tränare och kostrådgivare. Jag är intresserad av hälsa och älskar att träna, säger Moa som i dag är 20 år.

Lite omtanke kan göra hela skillnaden

Till dem som just nu mår dåligt vill hon säga att det finns hjälp för alla. Det finns tekniker och det är viktigt att hjälpen anpassas efter individen. Det kan gå fort ibland och det kan ta tid för andra. Men det finns hjälp.

— Du behöver inte berätta allt om hur du mår men var ärlig så att du kan få hjälp, säger Moa.

En händelse som illustrerar hur man kan hjälpa någon inträffade när Moa gick i femman. Då började en tjej i hennes klass. Moa såg att hon var ensam och satte sig bredvid henne.

— Det var inte svårare än att jag började prata med henne. Så blev vi vänner. Hade någon gjort detsamma till mig i lågstadiet hade det betytt allt, säger Moa.

Ge en gåva till Barnhjärnfonden

  • kr

Dela sidan

Engagera dig redan idag