En kvinna sitter bredvid ett porträtt av en ung man. Bredvid porträttet står ett tänt ljus. Helen Utbys vid en bild på sonen Anders som led av beroendesjukdom.

Hennes son Anders dog av en överdos

Helen Utbys son Anders dog av en överdos för snart sju år sedan, 30 år gammal. Parallellt med sorgen upplever Helen en stark besvikelse och frustration över hur samhället behandlar människor med beroendesjukdom. Nu kämpar hon för att fler ska slippa gå Anders öde till mötes

Helen Utbys bor i en by utanför Rättvik. Hon har arbetat som sjuksköterska i 48 år. Under Anders uppväxt hade familjen en trygg och stabil tillvaro; hon och hennes man arbetade, skolan gick bra för sönerna och de hade både vänner och fritidsintressen.

Tecknen på alkoholismen var svåra att se

Anders var ganska blyg och tillbakadragen, men han var omtyckt av sina vänner. Hans stora intresse var musik och han spelade i ett band.

— Men någonting hände under tonåren. Han utvecklade en ångest som han började dämpa med alkohol under det sista året på gymnasiet. När han drack kände han sig så som han skulle vilja vara, mer utåtriktad och social, berättar Helen.

Där börjar hennes skuldkänslor – i efterhand tänker Helen att hon borde ha sett mer, borde ha förstått. Men tillvaron var i grunden trygg och stabil, och tecknen var svåra att se.

Efter gymnasiet flyttade Anders till Uppsala och studerade till byggnadsingenjör. Efter utbildningen hamnade han i Stockholm där han fått ett jobb. Men drickandet hade tilltagit och han blev alltmer alkoholiserad.

Efter återfallet gick det snabbt

Så småningom lyckades han blir drogfri, med mycket stöd av sin sambo och hennes mamma. Han fick en plats på en behandling och lyckades hålla sig drogfri från 2010 till 2013.

— Tyvärr fick han ingen hjälp att hantera sin ångest, som var grunden till beroendet. Våren 2013 fick han ett återfall, och efter det gick det snabbt. Familjen var med honom hela den sista tiden, trots att vi uppmanades av vården att lämna honom åt sitt öde. Han var förtvivlad i sin sjukdom. Trots att psykiatriska diagnoser är mycket vanliga bland personer med beroende så fick han ingen vård för det, berättar Helen.

Hans beroende hade vidgats till andra droger än alkohol, och han dog av en överdos heroin.

Sverige har högst dödstal i Europa

Det som hände Anders är tyvärr inte unikt. Antalet avlidna till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar i Sverige uppgick till 903 personer under 2018. Det är bland de högsta dödstalen i EU.

Många personer med beroende har, liksom Anders, fallit mellan stolarna. Ingen vill ta ansvar, menar Helen. Beroendevården är socialtjänstens ansvar medan sjukvården behandlar psykiatriska problem, och det är ett välkänt problem att de som behöver båda typer av insatser, inte får rätt hjälp.

Helen Utbys menar att politikerna struntat i denna problematik i flera år, men att det nu ser ut att röra på sig på politisk nivå. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska föreslå hur samordnade insatser när det gäller vård, behandling och stöd kan säkerställas för alla personer med samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos.

— Det finns en föreställning om att de som är drabbade av beroende får skylla sig själva. Det är fördomar som vi måste bekämpa. Jag har jobbat med sjuka personer hela mitt liv och ingen annan patientgrupp behandlas på det här sättet. Beroende är en kronisk sjukdom, och att ge dem rätten till ett värdigt liv sparar både lidande och pengar. De ska få hjälp och inte straffas.

Helen Utbys är också kritisk till att anhöriga inte involveras i vården, såsom de görs när det gäller andra sjukdomar än beroende. Hon kämpade för att hennes son skulle få hjälp för sina psykiska problem, men upplever att hon aldrig blev lyssnad på, utan snare utestängd.

Helens insamling för forskning om beroendesjukdom

Att prata om Anders sjukdom och bortgång har länge varit svårt, men nu känner Helen Utbys att hon inte tänker vara tyst längre.

I texten på sin insamlingssida skriver hon så här:

”Vår son Anders var beroendesjuk och avled av sin sjukdom. Han fick aldrig chansen till ett värdigt liv på grund av beroendesjukdomens stigmatisering, samhällets syn på beroendesjuka och oförmåga att inse att detta är en sjukdom och ska behandlas som en sådan. Min insamling ska bidra till forskning och att uppmärksamma beroendesjuka och deras anhörigas lidande. Insamlingen ska bidra till att RÄDDA NÄSTA. Vi får inte vår Anders tillbaka, men min kamp för bättre vård till beroendesjuka kommer att fortsätta”.

Här hittar du Helens insamling till forskning om beroende.

Dela sidan

Engagera dig redan idag