“Jag grät varje dag”

Båda Ninas föräldrar drabbades av cancer. Hennes man var med om en allvarlig fallolycka. Deras nyfödda dotter diagnostiserades med ett hjärtfel strax efter förlossningen och behövde genomgå flera större operationer. Ett antal år senare fick samma dotter diagnosen ADHD och deras andra dotter visade symtom på det samma. Till slut blev Ninas psykiska ohälsa så allvarlig att den uppmärksammades av en vänlig psykolog som de hjälpte dem i hemmet med dottern som har ADHD.

Psykologen sa:

– Du måste söka hjälp! Du är ju helt slutkörd! Så här mycket orkar ingen människa med!

Sjukskriven för depression

Nina grät så fort någon frågade vad som var fel. Via en läkare på vårdcentralen blev hon sjukskriven i en månad med diagnosen depression, trots att hon själv var övertygad om att det inte var det utan utmattningssyndrom som hon drabbats av. Men tanken på att behöva börja arbeta igen gav henne panikkänslor. Hon hamnade i en vårdkarusell där hon först fick en akut tid till vuxenpsykiatrin, men utan att få den hjälp hon behövde och sedan blev hänvisad tillbaka till vårdcentralen igen där hon fick träffa samma läkare som hon träffat tidigare. När han gav henne beskedet att han inte kunde göra något annat än att sjukskriva henne ytterligare en månad fick hon ännu mer panik.

– Jag grät varje dag. Jag grät om någon frågade hur jag mådde. Jag grät om min dotter försökte få mig att skratta. Jag hade hjärtklappning, yrsel, glömde vad mina kollegor hette, vilken dag och vilket år det var. Jag kunde bli sittande och stirra på ett papper framför mig utan att veta vad jag skulle göra med det.

Fick ingen hjälp – flyttade utomlands

Nina var helt slutkörd efter att ha bollats mellan olika vårdinstanser, och hennes psykiska ohälsa blev så allvarligt att den återigen uppmärksammades av kvinnan som hade hjälpt henne tidigare. Hon följde med Nina till vårdcentralen där hon fick träffa en ny läkare. Den här gången blev hon sjukskriven under en längre period och fick både medicinering och kuratorssamtal. Trots det upplevde hon inte att hon fick den hjälp och det stöd som hon behövde, och familjen valde senare att flytta utomlands för att komma ifrån livet hemma och hitta lugnet.

Mår bättre, men sjukdomen ruvar under ytan

– Pressen, stressen och det dagliga livet fungerade inte för oss där vi bodde tidigare. Nu mår jag bättre efter min depression, men märker att den ligger och ruvar under ytan. Minnet är inte vad det var tidigare. Jag har kortare stubin och försöker hålla mig borta från konflikter för att slippa den påfrestning de har på mig.