”Jag ville så gärna hitta en fysisk förklaring”

Mitt i en blomstrande idrottskarriär, drabbades höjdhopparen Linus Thörnblad av utmattningssyndrom som gjorde att han inte ens kunde ta sig ur sängen.

Linus Thörnblad har varit en del av världseliten i höjdhopp. Han har deltagit i två olympiska spel, tagit medalj i EM och VM och tillhör de få idrottare i världen som har hoppat 50 cm över sin egen längd.

Linus började med höjdhopp som 15-åring och framgångarna kom snabbt. Karriären gick spikrakt uppåt och redan som 18-åring hoppade han 2,30 meter. Som högst har han hoppat 2,38 vilket placerat honom i den absoluta världstoppen. Men att idrotta på så hög nivå tar hårt på kroppen och han fick tidigt problem med ett överansträngt lår, vilket påverkade hans möjligheter att träna och tävla.

Förstod inte varningssignalerna

Samtidigt började Linus känna att det var andra saker som inte heller stämde. Han kunde känna sig nedstämd utan anledning och hade lätt för att gråta över saker som annars inte gjorde honom ledsen. Det han inte förstod då, var att kroppen signalerade att den inte mådde bra och att han var på väg att bli utmattad. Så istället för att ta varningssignalerna på allvar fortsatte han att träna på, utan att ge sig tillräcklig tid för återhämtning.

– Jag trodde att om jag bara låg helt stilla i min säng och vilade kroppen fysiskt mellan träningspassen, skulle jag få optimal återhämtning. Och när kroppen inte fungerade ville jag så gärna hitta en fysisk förklaring på något som egentligen var psykiskt.

Drivet var borta

En idrottsläkare som Linus träffade uppmärksammade att han inte mådde bra, men Linus ville inte lyssna. Istället blev han irriterad och fortsatte att köra på i samma ohållbara tempo som tidigare. Tillslut orkade inte kroppen längre och sommaren 2010 gick han in i väggen. Han var totalt utmattad och det målinriktade drivet var helt borta. Läkaren ordinerade vila i två månader, och under den tiden gjorde Linus nästan ingenting.

– Jag stannade inne i min lägenhet, sov stora delar av dygnet och grät mycket. Första gången jag skulle gå och handla mat, tog det tre timmar att bara klä på sig och komma ut genom dörren.

När de två månaderna hade gått var Linus fortfarande inte bra och han blev ordinerad att fortsätta vila. Det tog nästan sju månader för honom att komma på fötter igen.

Utmattningen satte punkt

Så småningom blev han så bra att han kunde börja hitta på saker. Han tog korta promenader på bara tio minuter, men det tog så mycket på honom att han behövde långt tid för att återhämta sig efteråt. När han tillslut kände sig tillräckligt stark, försökte han att gå tillbaka till träningen igen. Men att fortsätta som han hade gjort förut fungerade inte. Hans försök att göra come back slutade med att han gick in i väggen en andra gång. Det tog tid att acceptera vad som hänt, men efter mycket övervägande valde Linus tillslut att avsluta sin idrottskarriär 2012.

– Till en början var jag inte säker på om jag skulle vara öppen med min utmattning, men när jag väl hade bestämt mig kändes det bara bra. Det var en förklaring till varför jag behövde lägga av. Jag hade inget val. Det var min utmattning som gjorde att jag var tvungen att sluta.

Efter en lång period med rehabilitering mår Linus idag bättre. Han har en mer balanserad vardag med arbete och motion. Men utmattningen har satt spår och han blir fortfarande väldigt trött och behöver mycket tid för vila. Han har också blivit mer stresskänslig vilket är något som han kommer att behöva leva med lång tid framöver.

Var karriären verkligen slut?

Under våren 2018 började Linus försiktigt att träna höjdhopp igen, mest för att det var roligt. Och trots att han inte hade hoppat på flera år det gick bättre än vad han hade förväntat sig. I hemlighet väcktes en tanke på att kunna tävla igen – åtta år efter att han gick in i väggen första gången. Efter att ha funderat ett tag bestämde han sig för att ställa upp i SM samma år och när det blev känt i media att Linus skulle göra come back, blev det mycket skriverier.

– Men jag hade redan innan bestämt vad jag skulle svara journalisterna. Det var att jag bara gör come back för min egen skull. Det kändes viktigt att få överta kommandot och själv sätta punkt för min idrottskarriär.

Och hur gick det i tävlingen? Linus vann SM-guld och fick åter stå högst upp på pallen. Kort där efter fick han en förfrågan om att vara med i landslaget och tävla för Sverige igen. Och visst hade det varit lockande, men en klok röst i hans huvud sa åt honom att priset skulle bli för högt. Så Linus tackade nej till erbjudandet, med en guldmedalj runt halsen och en efterlängtad revansch i bagaget.

Relaterat

”Självförtroendet, självvärdet och självkänslan låg i botten och gav mig självmordstankar”

Anna hade ett krävande arbete och jobbade övertid så gott som varje dag. Den ohållbara arbetssituationen ledde till mycket stress. Samtidigt hände det saker på det privata planet som hon aldrig hade kunnat föreställa sig.

Bilden har klarnat med tiden

Med facit i hand vet Mariah faktiskt inte hur många år hon kan backa bandet. Hon väljer att inte titta i backspegeln för att leta efter förklaringsmodeller. Läs hennes berättelse här

”Jag grät varje dag”

Nina var helt slutkörd efter lång slitsam period i livet. Hon mådde så psykiskt dåligt att det uppmärksammades av en psykolog som familjen hade kontakt med.

”Jag hade tryck över bröstet och hjärtklappning”

Veronica arbetade som förskollärare och hade en hårt pressad arbetssituation – höga krav, många olika arbetsuppgifter och en ständig kamp för att resurserna var knappa. Förväntningarna på henne var otydliga och hon kände osäkerhet om det hon gjorde på arbetet var tillräckligt.

Ung kvinna sitter i egna tankar

”Jag stängde av mina känslor och allt var tomt”

Ångesten har följt Aye hela livet, men varningssignalerna på att allt inte stod rätt till började komma krypande för några år sedan.

”Hjärnan bara pajade och det fanns ingen kraft över”

Mayvor var 37 år och ensamstående mamma när hon gick in i väggen. Det var 1990 och långt innan diagnosen utmattningssyndrom kom till.