“Jag stängde av mina känslor och allt var tomt”

Aye blev mer ljud- och ljuskänslig, var ständigt trött, andades häftigare och blev lätt arg och irriterad. Minnet och koncentrationsförmågan påverkades också och för att inte glömma började hon att skriva minneslappar och sätta alarm för att klara av vardagen.

Aye hade just börjat arbeta, ville visa framfötterna och ställde väldigt höga krav på sig själv. Trots de tydliga varningssignalerna på att något var fel, valde Aye att köra på i högt tempo under ett antal år. Men en dag när hon vaknade kunde hon inte känna några känslor längre. Hon var inte glad, men inte heller ledsen. Hon som alltid brukade vara motiverad och engagerad, hade stängt av sina känslor och allt var tomt. Hon var så trött att hon somnade på jobbet. Hon började gå hem tidigare efter att ha stirrat på datorn i timmar utan att förstå vad hon tittade på.

– Jag kunde inte längre prestera på topp för min hjärna började stänga av och det gjorde att jag blev ännu mer stressad. Och jag förstod inte alls vad som hände. Jag tänkte att det bara var en tillfällighet att jag tyckte att mina arbetsuppgifter var svåra och att jag kände mig dålig. Jag tänkte att allt skulle gå över så fort projektet var klart.

Hittade inte hem – bröt ihop i bilen

Men trots många och tydliga signaler på att något var fel, fortsatte Aye i samma intensiva takt som tidigare. Hon lyssnade inte när kroppen och hjärnan skrek efter vila. Det pågick i nästan tre år innan det tog det tvärstopp och hon gick in i väggen. Några dagar innan kraschen, var Aye ute och körde bil men kunde inte förstå hur hon skulle ta sig hem. Hennes huvud var helt blankt och hon kunde inte läsa kartan. Hon bröt ihop i bilen och ringde gråtande efter sin sambo som fick komma och köra hem henne. Över en brunch med några vänner berättade hon vad som hänt och hur dåligt hon mådde. De sa utan att tveka:

– Du är utmattad! Imorgon är det du som går till läkaren och sjukskriver dig!

Och när Aye väl träffade en läkare och blev sjukskriven slutade hon att kämpa emot sina utmattningssymtom.

– Då var det som att en buss körde över mig. Jag minns det så tydligt. Det kändes som ett fysiskt slag mot hela kroppen och jag kollapsade och kunde knappt röra mig på flera veckor.

De enklaste sysslorna tar all energi

– Det svåra med min situation är att det inte syns utanpå. Jag ser likadan ut som när jag var frisk, men har väldigt många symtom. Om jag sitter med ett sällskap ser de inte på mig att jag har svårt att följa med i samtalet, eller att jag inte kan vara på vissa platser på grund av min ljudkänslighet. Det är få som förstår att något så självklart som att handla mat, kan kräva så mycket energi att jag måste lägga mig och vila efteråt.

Under ett antal månader efter att Aye gått in i väggen var hon heltidssjukskriven, men nu har hon börjat arbetsträna på 25 procent igen. Hon har via en stressmottagning gått ett rehabiliteringsprogram med gruppterapi och fysioterapi som hjälper henne i tillfrisknandet.

Återhämtning är viktigt

– Jag övar varje dag för att bli bättre och jag har gjort enorma framsteg. Jag hade inte kommit så här långt utan rehabiliteringen. Att gå i en grupp tillsamman med andra personer i samma situation har varit väldigt fint. Sedan har jag en fantastisk sambo som tagit så stort ansvar hemma. För honom har det varit tufft att leva med mig som har utmattningssyndrom med allt vad det innebär. Jag har fortfarande begränsat med energi, både fysiskt och psykiskt. Men jag har lärt mig hur jag ska förhålla mig till sjukdomen. Jag respekterar mig själv och min kropp mer nu, och framförallt respekterar jag vikten av återhämtning. Jag ser fram emot att leva ett friskt och lyckligt liv. Ett annat liv än det jag levde innan, för det livet gjorde mig sjuk.