Hjärnfonden samlade forskare om strokeforskningens nästa steg

Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken och varje år insjuknar runt 25 000 personer i Sverige i stroke. Samtidigt går forskningen framåt. Nya metoder, bättre kunskap om sjukdomens mekanismer och mer träffsäkra sätt att följa behandlingseffekter kan bidra till bättre vård, behandling och rehabilitering.

För att ny kunskap snabbare ska kunna omsättas i praktiken behövs starkare kopplingar mellan forskare, kliniker och andra aktörer inom strokefältet. Det var utgångspunkten när Hjärnfonden arrangerade Hjärnfondens strokesymposium på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm.

På programmet fanns bland annat preklinisk och translationell strokeforskning, biomarkörer, utfallsmått, patientmedverkan, etik, reglering och finansiering. I samtal med några av forskarna i samband med symposiet återkom särskilt en fråga: vad krävs för att forskningsframsteg snabbare ska nå patienterna?

– Vi ville skapa ett forum där forskare och kliniker kan mötas kring de frågor som avgör hur strokeforskningen kan ta nästa steg. När olika perspektiv samlas blir det tydligare vilka hinder som finns, men också vilka möjligheter som kan föra forskningen närmare patienterna, säger Emeli Lundström, sakkunnig på Hjärnfonden och projektledare för symposiet.

En central fråga under symposiet var hur tidiga resultat kan tas vidare mot metoder och behandlingar som gör skillnad i vården. Cecilia Lundberg, professor och ordförande i Hjärnfondens vetenskapliga nämnd, lyfter att ett viktigt steg är att identifiera vilka fynd som faktiskt har potential att utvecklas vidare.

– Det viktiga är att hitta de forskningsresultat som faktiskt har potential att bli behandlingar, och ta dem vidare med ett tydligt mål om att nå kliniken, säger Cecilia Lundberg.

Hon menar att lovande idéer ibland riskerar att fastna på vägen.

– Där ser jag ett hål i finansieringen. Ett fynd kan vara riktigt lovande grundforskning, men ändå vara långt ifrån att testas kliniskt som behandling. I det läget finns ett gap då det är svårare att få finansiering och viktig kunskap riskerar att falla mellan stolarna.

Milos Pekny, professor i neuroimmunologi vid Göteborgs universitet, beskriver en liknande utmaning.

– Det saknas finansiering för att ta lovande forskningsfynd vidare till de första kliniska studierna. Det bromsar utvecklingen, säger Milos Pekny.

Flera av forskarna återkom till behovet av bättre förutsättningar för samarbete mellan forskning och vård. Åsa Johansson, preklinisk forskare, arbetar med riskfaktorer och hur stroke kan förebyggas. Hon lyfter särskilt behovet av att kliniker får mer tid för forskning.

– Vi behöver fler kliniker i Sverige som har tid för forskning. Många tycker att forskningsfrågorna är viktiga, men den kliniska vardagen är så full att det är svårt att hinna med det extra arbete som krävs, säger Åsa Johansson.

Även Erik Asaba, professor i arbetsterapi, lyfter värdet av att forskare och kliniker möts över ämnesgränser.

– Sådana här dagar är ett väldigt bra tillfälle att utbyta kunskap mellan olika fält. Vi behöver mötas över flera professioner och ämnesområden och prata om vilka prioriteringar som är viktiga, säger Erik Asaba.

Ett av symposiets teman var patientmedverkan i strokeforskning. För Erik Asaba är det viktigt att forskningen också omfattar rehabilitering och livet efter stroke.

– Vi behöver forskning som inte bara handlar om att rädda livet, utan också om hur människor kan leva vidare efteråt, säger Erik Asaba.

Han lyfter också yngre personer som drabbas av stroke eller TIA som en grupp där behoven kan se annorlunda ut.

– De yngre som drabbas av stroke eller TIA behöver mer uppmärksamhet. De kan vara mitt i arbetslivet, ha familj och andra behov än äldre patienter, säger Erik Asaba.

Det visar hur brett patientnytta kan vara. Det handlar inte bara om akut behandling, utan också om stöd och rehabilitering som gör det möjligt att återgå till ett fungerande liv efter stroke.

För Hjärnfonden är symposiet en del av arbetet med att möjliggöra hjärnforskningens framsteg. Genom att samla forskare, kliniker och andra nyckelpersoner kan ny kunskap sättas i sammanhang, viktiga hinder bli tydligare och nya samarbeten ta form.

Milos Pekny betonar att fysiska möten fortfarande har ett särskilt värde.

– Det finns inget som riktigt kan ersätta ett fysiskt möte som det här idag. Det är ett mycket bra initiativ, säger Milos Pekny.

När forskare och kliniker möts över ämnesgränser blir nästa steg tydligare. Hjärnfondens strokesymposium visade att vägen från forskningsframsteg till patientnytta kräver både ny kunskap, långsiktig finansiering och samarbeten som gör det möjligt att omsätta forskningen i praktiken.