Mangan dog av glioblastom – nu vill familjen hjälpa andra

De första tecknen var subtila. Magnus var inte riktigt sig själv. Han som brukade vara nyfiken på alla han mötte blev tystare och fick svårare att hitta orden. Förändringen märktes också i mötena med kunderna till Mape Plastics som Magnus drev tillsammans med tvillingbrodern Per ”Pelle” Waldenström.

Magnus upplevde hjärndimma, bland annat när han spelade padel, och sökte vård utan att få någon förklaring, berättar tvillingbrodern Per ”Pelle” Waldenström.

Familjen trodde först att Magnus mådde dåligt psykiskt. En hjärntumör fanns inte på kartan. Bara en kort tid tidigare hade han varit i sitt livs form. Han tränade, spelade golf och älskade både arbetet och livet.

För Emma och Carl Waldenström var Magnus både en trygg pappa och en bästa vän.

– Han var en stor trygghet. Jag kände att jag alltid kunde prata om allt med honom, säger Emma.

De långa samtalen var en självklar del av relationen. Om livet, om relationer och om att lära känna sig själv. Med sin humor, värme och självironi fick Magnus människor att öppna sig och känna sig sedda.

Pelle hade delat både uppväxten och arbetslivet med honom. Tillsammans byggde de upp Mape Plastics, där nu även Carl arbetar sedan sex år tillbaka. Bröderna kompletterade varandra: Pelle var mer intresserad av tekniken, Magnus av människorna och möjligheterna.

– Han var visionären, säger Pelle.

I slutet av november 2024 förändrades allt. När familjen en dag inte fick tag i Magnus åkte Pelle och hans fru hem till honom. Där hittade de honom medvetslös.

Magnus hade drabbats av ett epileptiskt anfall och hjärtstopp. Han överlevde, men hade efteråt stora svårigheter att tala och behövde hjälp i vardagen.

Läkarna misstänkte först en inflammation i hjärnan. Familjen höll fast vid hoppet om att han skulle bli bättre, engagerade sig i rehabiliteringen och skaffade träningsredskap.

Först flera månader senare kom beskedet: Magnus hade glioblastom, en aggressiv form av hjärntumör.

Han drabbades också av afasi, som påverkade språket, och apraxi, som gjorde det svårt att utföra vardagliga handlingar.

För familjen gjorde förlusten av språket särskilt ont. Magnus, som älskade samtalen, kunde nu ha svårt att uttrycka det mest grundläggande.

Men ibland kom ändå en hel mening. Carl minns ett tillfälle när Magnus plötsligt sa “Jag är inte arg på er”, efter att ha varit uppenbart frustrerad i en situation.

För ett kort ögonblick nådde orden fram och de nådde varandra. Sedan fastnade samtalet igen.

Emma, Carl, Pelle och fler i familjen hjälptes åt att ge Magnus stöd dygnet runt. Emma reste ofta från Göteborg för att vara med sin pappa.

– Jag hade gjort det här hundra gånger om för honom. Jag tänker att det speglar hur han var, säger hon.

Samtidigt beskriver familjen en stor ensamhet. De försökte förstå sjukdomen, hitta sätt att kommunicera och få rätt stöd. Men de upplevde att vården inte alltid förstod hans svårigheter och behov.

Familjen berättar till exempel att beskedet om personlig assistans kom först när Magnus redan fick palliativ vård.

För dit kom han i juli 2025. Familjen fick då veta att det kanske bara återstod några veckor. Men Magnus levde till nyårsafton samma år. Då somnade han in med familjen omkring sig, 58 år gammal.

Ur sorgen växte en vilja att göra något tillsammans. Emma, Carl och Pelle startade, tillsammans med familjen och Mape Plastics, insamlingen Mangan Forever till förmån för Hjärnfonden.

De vill hedra Magnus, öka kunskapen om glioblastom och bidra till forskning som kan ge bättre möjligheter för andra som drabbas.

Att dela familjens erfarenheter är också viktigt.

– När vi var mitt i det kändes det väldigt ensamt. Om jag då hade hittat en berättelse om någon annans liknande erfarenheter tror jag att det hade hjälpt, säger Carl.

Genom Mape Plastics partnerskap med Hjärnfonden vill företaget engagera medarbetare, kunder och sitt nätverk i insamlingen. Bland planerna finns aktiviteter på mässor, julgåvor och en golftävling till minne av Mangan.

Golfen var ett av hans stora intressen. Nu får den samla människor till stöd för forskningen.

– Han kämpade med sjukdomen i mer än ett år. Nu kämpar vi åt honom, säger Carl.

Mangan finns fortfarande med i familjens vardag. Carl sitter i Magnus kontor. Och på företaget finns bilderna och minnena.

– Vad hade Mangan gjort? Vad hade Mangan tyckt? Det är lite med på agendan, säger Pelle.

Emma känner igen det. Pappan var den hon ringde när hon stod inför ett vägskäl. Nu kan hon fortfarande föreställa sig vad han skulle ha sagt.

Det är den friska Mangan som oftast kommer till dem i minnet. Han som var rolig, nyfiken och full av idéer. Han som inte sparade livet till senare.

Mitt i saknaden finns en tröst i allt de hann dela.

– Klart att man hade velat ha massa år till. Men jag kände aldrig att vi hade något viktigt osagt kvar att säga. Vi visste vad vi betydde för varandra, säger Emma.

Genom Mangan Forever får familjen fortsätta prata om Magnus. Och låta det han betydde för dem bli till hjälp för andra.