Henrik Jörntell skapar framtidens strokebehandling

Stroke är samlingsnamnet på de plötsliga symtom som uppstår när hjärnans nervvävnad skadas på grund av hämmad syretillförsel till vissa områden av nervceller. Syrebristen kan uppkomma till följd av antingen en blodpropp eller att ett blodkärl i hjärnan har brustit och orsakat en blödning. Cirka 30 000 personer drabbas av stroke varje år och det är den tredje vanligaste orsaken till fysiska handikapp hos vuxna.

– Det mest intressanta med vårt projekt är att vi ser en möjlighet att dra nytta av hjärnans naturliga inlärningsprocesser för att åstadkomma läkning. Vi tror att den typen av infallsvinkel kommer att visa sig vara nästa stora genombrott inom strokeforskningen, säger Henrik Jörntell.

Projektet bygger på tidigare grundforskning om centrala nervsystemet som nyligen resulterat i ett nytt revolutionerande synsätt kring hur storhjärnbarkens funktioner är strukturerade. Stroke drabbar huvudsakligen områden i storhjärnbarken. Men med den nya upptäckten ser man att vår rörelseförmåga bygger på ett samspel mellan storhjärnbarken och andra delar av centrala nervsystemet och i detta samspel finns en mycket stor outnyttjad potential för behandling.

– Vår studie bygger på att förstå mekanismerna för hur nervcellskretsarna i storhjärnbarken reagerar efter en stroke. Våra tidigare unika fynd har gett oss en insikt att om man bara kan styra nervcellskretsarna i rätt riktning, t.ex. genom riktad träning, bör möjligheterna att få samspelet med övriga delar av hjärnan att fungera igen vara stora, säger Henrik Jörntell. Med de här nya kunskaperna ser vi att det finns en stor potential för funktionsåterhämtning efter en stroke. Hjärnfondens anslag betyder mycket för att vi ska kunna fortsätta bedriva våra viktiga studier.

Henrik och hans kollegor hoppas att deras forskning ska resultera i djupare insikt om hur hjärnans nervcellskretsar reagerar vid stroke, samt lärdomar hur man kan utnyttja hjärnans naturliga inlärningsmekanismer för att upphäva symtom och funktionsbortfall som uppstår efter stroke för att återfå en mer normal, frisk fördelning av hjärnaktiviteten. Målet är att hitta olika praktiska lösningar som kommer att användas i patientbehandling.

– Hjärnans kapacitet är teoretiskt sett obegränsad, vilket betyder att många av dessa patienter borde kunna bli symtomfria eller i varje fall få kraftigt reducerade symtom. Undantaget är patienter med mycket omfattade strokeskador där bara mycket litet av hjärnbarken kvarstår – men även här finns möjlighet till relativt stora förbättringar, säger Henrik.