Flera nya läkemedel testas mot ALS
ALS (Amyotrofisk lateral skleros) är en obotlig hjärnsjukdom som drabbar de nervceller i ryggmärgen, hjärnstammen och hjärnbarken som styr skelettmusklernas rörelser. Peter Andersen, en av världens främsta ALS-forskare och professor vid Umeå universitet, forskar om vad som orsakar ALS och söker efter nya behandlingar som kan bromsa sjukdomen. Han är optimistisk över flera nya läkemedel som under de närmaste åren kommer att testas på ALS patienter.
Varje år insjuknar drygt 230 svenskar i ALS. Medelöverlevnadstiden är tre år. ALS orsakas av ärftliga förändringar (mutationer) i flera olika gener, bland annat i genen för enzymet superoxiddismutas-1 (SOD1). Förändringarna i SOD1 gör att proteinet veckas på ett felaktigt sätt så att det får en förändrad tredimensionell struktur som gör att det bildar klumpar som skadar nervcellerna.
13 000 blodprov
Peter Andersen är en av de forskare som fått forskningsbidrag från Hjärnfonden i år. Sedan 1993 har hans forskningsgrupp samlat in mer än 13 000 blodprov från ALS-patienter och deras anhöriga runt om i världen i syfte att hitta gener som är förändrade vid ALS. Idag har 209 olika mutationer i genen för SOD1 hittats och 49 av dem har Peter Andersens grupp identifierat. De olika mutationerna i SOD1-genen ger skilda sjukdomsförlopp, i vissa fall ett snabbt förlopp med en överlevnadstid på mindre än ett år, i andra fall har sjukdomen ett långsammare förlopp.
Det finns flera andra gener som är förändrade vid ALS men gemensamt för alla verkar vara att de medverkar till att det bildas klumpar av SOD1-proteinet i nervceller i hjärnan och i ryggmärgen. Hur ändringarna i de andra generna gör att ett normalt SOD1 klumpar ihop sig är idag okänt.
Malariamedicin testas mot ALS
Upptäckten att klumpar av SOD1 är en gemensam nämnare för flera typer av ALS har öppnat upp möjligheten att hitta läkemedel som antingen minskar mängden SOD1 eller hämmar felveckningen.
Peter Andersen och hans grupp deltar i flera kliniska studier där man testar läkemedel mot ALS. Bland annat har han varit med och testat ett läkemedel mot malaria, som minskar mängden SOD1 i ryggmärgsvätskan. Han har också deltagit i studier där ett läkemedel (arimoclomol) som motverkar felveckningen av SOD1, testats på en mindre grupp patienter med mutationer i SOD1 genen.
-Arimoclomol är ett väldigt intressant läkemedel som nu kommer att testas i en Fas 3 studie, dvs i en större grupp patienter. Vi var med när läkemedlet testades tidigare och de patienter som fick läkemedlet klarade sig klart bättre än de som inte fick det.
Genterapi och hjärtsviktsmedicin
Det finns planer på fler läkemedelsstudier mot ALS bland annat med genterapi där syftet är att minska produktionen av SOD1. Ett läkemedel som i dag används för att behandla hjärtsvikt kommer också att testas på ALS-patienter och där är förhoppningen att nervimpulserna ska förstärkas.
Sedan mitten på 1990-talet har forskarna i Umeå preparerat celler från hudbiopsier man tagit från patienter och deras friska släktingar. Idag har man en samling på celler från cirka 80 patienter med olika typer av ALS som bär på olika sjukdomsgener för ALS.
De har också preparerat celler från friska personer och har på det sättet kunnat jämföra vad som händer i celler från ALS patienter med vad som händer i en frisk cell. Det här är ett helt unikt material som gjort det möjligt att studera hur olika sjukdomsgener leder till att SOD1 felveckas.
Läkemedelsprövning på cellnivå
För att se vilka patienter som svarar på en specifik läkemedelsbehandling kommer Peter Andersens forskningsgrupp undersöka om mängden felveckat SOD1 i ryggmärgsvätskan minskar hos de patienter som fått behandling. Hans grupp kommer också att analysera SOD1 i celler man isolerat från patienter med ALS.
-Jag undersöker fibroblaster, en slags stödjeceller, som preparerats fram från hudbiopsier från ALS-patienter, säger Anton Tjust, som ingår i forskningsgruppen. I de här cellerna undersöker vi hur SOD1 felveckas och vi testar om olika experimentella läkemedel har effekt på hur mycket av proteinet som felveckas. I många fall vet vi inte exakt hur de här läkemedlen fungerar, fortsätter han och de här cellerna ger oss möjlighet att undersöka det. Dessutom kan vi kombinera olika läkemedel och se om de har bättre effekt tillsammans. Det är omöjligt att göra i patienter idag.
Genom att testa olika läkemedel på patientens fibroblaster kan forskarna se vilket som kan fungera som behandling för just den patienten. Det blir som en läkemedelsprövning på cellnivå. Metoden är under utveckling nu men i framtiden är det tänkbart att den kan användas som ett sätt att välja ut rätt behandling.
