En ung kvinna står mellan två hästar i en hage. Att umgås med hästarna har alltid varit en tröst för Therese under de svåra åren med mobbning.

Depressionen kommer i vågor för Therese

Therese Lundgren är bara 20 år men en stor del av hennes liv har präglats av psykisk ohälsa. Redan som sjuåring kände hon sig deprimerad. Idag mår hon bättre, men vägen dit var lång.

Therese bor i en lägenhet på sin pappas gård utanför skånska Hörby. Där har hon två hästar, som är hennes passion. Hästintresset föddes tidigt tack vare en morfar som var galopptränare och redan som elvaåring fick hon sin första häst. Hobbyn har inneburit stor tröst under de många svåra åren.

Skolan tog inte problemen på allvar

Therese berättar att hon haft depression sedan hon gick i ettan och har det fortfarande, även om det idag går i vågor. Hon blev mobbad i skolan och utvecklade som ett resultat av det ångest och depression. I perioder har hon även haft ätstörningar och självskadebeteende.

Hon beskriver hur depressionen kändes som om hon satt i ett helt mörkt rum, med en strålkastare riktad mot sig. Runt omkring stod andra barn som skrattade åt henne och tryckte ned henne med ord, och hon kunde inte fly. Än idag är det en känsla som kommer över henne.

Therese upplevde inte att skolan tog problemen på allvar, trots att hennes mamma gjorde allt för att få skolan att sätta stopp för mobbningen. Therese fick höra att det var hon som var för känslig och tolkade händelser som mobbning.

— När jag var barn försökte jag göra mig sjuk genom att sätta fingrarna i halsen för att slippa gå i skolan. Jag blev misshandlad både fysiskt och psykiskt.

Försökte begå självmord

När hon var 10 år gick det så långt att hon försökte begå självmord. Som tur var blev hon stoppad i tid. Efter det bytte hon skola, men mobbningen fortsatte ändå. Hon hade också en jobbig situation hemma, med en pappa som inte mådde bra.

Efter självmordsförsöket fick hon kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, men hon tyckte inte att det hjälpte överhuvudtaget. Det ledde till att Therese varit skeptisk mot att söka hjälp igen, men nyligen har hon tagit steget och fått kontakt med en bra psykolog som ger henne verktyg att jobba med sina problem.

— Nu kommer depressionen i vågor. Förr låste jag in mig själv och ville inte prata med någon. Nu ser jag till att vara sysselsatt och att ha sällskap. Jag jobbar, tecknar, är med hästarna och min katt. Jag behöver vara distraherad, det håller mig ovanför ytan.

Fin gemenskap på gymnasiet

Hon gick naturvetenskaplig linje på en gymnasieskola i Blekinge där hon bodde på internat. Hon valde det eftersom hon ville komma bort från Skåne och den miljö där hon mått så dåligt. Gymnasiet blev en positiv tid, med lärare som såg henne och gav henne extra stöd i ämnen som hon förut tyckt varit svåra. På grund av mobbningen hade hon ofta varit frånvarande i grundskolan och låg efter i vissa ämnen. På gymnasiet vågade hon ställa frågor för första gången, utan att vara rädd för att bli utskrattad. I framtiden drömmer hon om att bli veterinär.

Hon upplevde också fin gemenskap med de andra eleverna. Skolan låg i lantlig miljö och hade lantbruksinriktning, och många av de andra eleverna älskade också djur, precis som Therese.

Hon önskar att fler avstod från att döma andra; att de bara skötte sig själva.

— Många förstår inte hur svåra konsekvenser mobbning kan få. Om de gjorde det, skulle världen se annorlunda ut. Mobbning kan leda till depression, självskadebeteende och i värsta fall självmord.

Ge en gåva till Barnhjärnfonden

  • kr

Dela sidan

Engagera dig redan idag