Frank och Annis i New York

Kärlek i skuggan av Alzheimers sjukdom

Frank och Annis träffades förhållandevis sent i livet, men då sa det verkligen klick. Inom bara ett år hade de flyttat ihop. Livet tillsammans var så bra att de brukade fråga sig om det går att vara så här lyckliga, ”något dåligt måste väl hända snart”. Tyvärr blev det så – Alzheimers sjukdom krossade deras drömmar. Läs Annis egen berättelse och hennes vädjan om stöd till hjärnforskningen

Det var Frank själv som kände att något inte stämde. Han jobbade som matros och märkte att kroppen inte riktigt lydde, till exempel när han skulle slå knopar. Han gick till vårdcentralen och en utredning tog vid. Under den tiden hann även jag märka att Frank hade förändrats. När vi var i New York – för att gifta oss – var det plötsligt jag, med uselt lokalsinne, som fick peka ut vägen.

Bara några veckor efter bröllopet besökte vi minneskliniken. Läkaren sa att Frank skulle sjukskriva sig direkt, det rådde ingen tvekan om att han hade drabbats av Alzheimers sjukdom. Trots att jag hade haft mina misstankar kom beskedet som en chock, jag bara grät. Frank tog det med lugn. Nu har det gått två år sedan Frank fick sin diagnos och han har blivit mycket sämre.

I dag klarar han nästan inte av någonting – han behöver hjälp med allt från att klä på sig och klippa naglarna till att sätta på film och boka läkarbesök. Dessutom har han svårt att ta egna initiativ. Jag behöver se till att han aktiverar sig, till exempel att ta den korta dagliga promenad han fortfarande klarar själv. Jag är faktiskt helt slut, eftersom jag också jobbar heltid och inte har haft en ledig kväll på två år. Alzheimer är verkligen en hemsk sjukdom även för oss anhöriga.

Det värsta av allt är nog att Frank är medveten om vad som händer och vet hur det kommer att sluta. Han är väldigt ledsen över det. Vi skulle ju bli gamla tillsammans och bo på landet under sommarhalvåret. Frank är bara 61 år och jag är ännu yngre, så det kommer aldrig att hända.

Trots att det är för sent att hjälpa Frank drömmer jag om att det ska komma ett effektivt Alzheimerläkemedel. Ingen ska behöva uppleva denna vidriga sjukdom! Det behövs nya genombrott för att vi ska kunna besegra Alzheimer. Därför hoppas jag att du vill stödja hjärnforskningen med en gåva redan i dag.
 

 

Relaterat

Ett porträtt av Cecilia Mörman

Kemin bakom Alzheimer

Cecilia Mörman, en av Hjärnfondens stipendiater 2024, utvecklar nya behandlingsmetoder för Alzheimers sjukdom. Därför undersöker hon de kemiska processer som ligger bakom att sjukdomen utvecklas. “Få saker är så skrämmande som att förlora minnet”.

Ett kollage med en en äldre man och en blå himmel mot rosa bakgrund.

Låg kunskap om Alzheimer hos svenskarna

Över hälften av svenskarna vet inte var de ska vända sig vid tidiga tecken på Alzheimers sjukdom. Hjärnfonden betonar behovet av en nationell informationskampanj för att öka medvetenheten.

Det behövs mer kunskap om olika demensformer

Ungefär 10–15 procent av alla demensfall utgörs av lewybody sjukdom. Det är en obotlig sjukdom som har likheter med både Alzheimer och Parkinson. Här berättar Anna Lundin om sin pappas kamp mot lewybody sjukdom.

Per Nilsson, alzheimerforskare i labbet på Karolinska Institutet.

Nya framsteg inom Alzheimerforskningen

Autofagi är cellernas egen städpatrull. Ny forskning visar att när hjärnan städar sämre ansamlas skadliga molekyler och risken för Alzheimers sjukdom ökar.

Nico Dantuma, professor i molekylär cellbiologi vid Karolinska Institutet forskar om hur stimulering av nervcellernas eget försvarssystem skulle kunna stoppa neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer.

Alzheimerforskning med stor potential

Professor Nico Dantuma vill ta reda på om det går att stimulera nervcellernas eget försvarssystem – för att stoppa flera olika neurodegenerativa sjukdomar. Ett genombrott skulle kunna rädda många liv.

Alzheimerdrabbade Ulla med sitt första barnbarn. Han föddes på Internationella Alzheimerdagen den 21 september – samma år som Ulla fick sin diagnos.

”Alzheimers sjukdom innebär en enda lång sorg”

Ulla var bara 57 år när hon fick diagnosen Alzheimers sjukdom. Här berättar dottern Annelie om hur hårt hela familjen har drabbats.