Målsökande läkemedel kan bromsa Alzheimer och Parkinson

Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom är två av våra största folksjukdomar och drabbar miljontals människor världen över. Trots årtionden av forskning finns det fortfarande inga botemedel, och de behandlingar som finns kan endast lindra symtomen. Men nu kan en ny teknik vara på väg att förändra det.

Peter Nilsson, professor vid Linköpings universitet, och hans forskargrupp arbetar med att utveckla nya målsökande molekyler som kan hjälpa kroppens eget immunsystem att rensa bort de skadliga proteinaggregaten i hjärnan. Tack vare finansiering från Hjärnfonden 2024 kan projektet ta nästa steg – mot en ny generation läkemedel som kan bromsa sjukdomsförloppet vid neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimer och Parkinsons sjukdom, där nervceller i hjärnan gradvis bryts ner.

Vid neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer och Parkinson bildas skadliga proteinaggregat i hjärnan. Dessa ansamlingar påverkar nervcellernas funktion och bidrar till celldöd.

– Man tror att en del av aggregaten är toxiska för cellerna, och de verkar spridas i hjärnan. Vi vet också att de börjar dyka upp väldigt tidigt – vid Alzheimer kan vi se dem 10–15 år innan symtomen visar sig, säger Peter.

Flera studier har visat att proteinaggregaten kan spridas mellan nervceller och på så sätt förvärra sjukdomen. Om dessa aggregat kan stoppas tidigt i sjukdomsförloppet finns en möjlighet att bromsa utvecklingen av sjukdomen innan den orsakar omfattande skador.

– Behandlingar riktade mot dessa måltavlor kan ha effekt väldigt tidigt, vilket skulle kunna ge oss en större chans att bromsa sjukdomsförloppet, säger Peter.

Forskningen bygger på att utveckla små molekyler som kan hitta och binda till proteinaggregaten i hjärnan. Till skillnad från antikroppar, som används i dagens behandlingar, är dessa molekyler betydligt mindre och kan lättare passera blod-hjärnbarriären och nå de skadliga ansamlingarna.

– Våra molekyler är mycket mindre än antikroppar och kan därför ta sig in i hjärnan lättare. Vi har sett att de passerar blod-hjärnbarriären och hittar aggregaten inne i cellerna, säger Peter.

Genom en teknik som kallas klickkemi, en metod som belönades med Nobelpriset i kemi 2022, kan forskarna skapa skräddarsydda molekyler som inte bara hittar aggregaten utan också aktiverar kroppens eget immunsystem för att bryta ner dem.

– Vi kombinerar en målsökande del, som hittar aggregaten, med en del som stimulerar kroppens naturliga borttagningsmekanismer. Detta innebär att vi kan aktivera immunförsvarets makrofager och lysosomer, som båda spelar en viktig roll i att rensa bort skadliga ämnen i kroppen, förklarar Peter.

Det unika med denna metod är att själva läkemedlet kan sättas ihop på plats inne i cellerna, vilket potentiellt kan minska biverkningar och göra behandlingen mer exakt.

Just nu testas de målsökande molekylerna på cellnivå och i bananflugemodeller för att förstå hur de fungerar.

– På lång sikt hoppas vi att detta kan leda till mer effektiva och skonsamma behandlingar, säger Peter.

Just nu testas de målsökande molekylerna på cellnivå och i bananflugemodeller för att förstå hur de fungerar.

– Vi har fått proof of concept – vi ser att tekniken fungerar och att vi kan plocka bort aggregaten, säger Peter.

Nästa steg är att vidareutveckla de mest lovande molekylerna och undersöka hur de påverkar nervcellernas funktion och överlevnad.

– Att utveckla ett läkemedel tar ofta 10–15 år från upptäckt till färdig produkt. Vi är fortfarande i en tidig fas, men det ser lovande ut, konstaterar han.

Forskningen har fått stöd från Hjärnfonden sedan 2020, vilket har varit avgörande för att kunna ta projektet vidare.

– Det är otroligt viktigt med kontinuerlig finansiering. Det gör att vi kan gå steg för steg framåt och vidareutveckla våra molekyler mot en bättre behandling, säger Peter.

För honom och hans forskargrupp betyder även stödet från Hjärnfondens givare mycket.

– Minsta lilla bidrag hjälper. Forskning tar tid, och ibland hittar man något oväntat på vägen som leder till en helt ny upptäckt. Att ha möjlighet att utforska de spåren kan vara avgörande, avslutar han.