Boubou Hallberg, överläkare, forskar om barnhjärnan

I grunden är nedkylning en enkel teknik. Man skulle kunna säga att cellerna i hjärnan har en inbyggd självförstöringsmekanism, som aktiveras vid syrebrist. Syrebrist kan därför leda till allvarliga hjärnskador, eller till döden. Men nedkylning får cellerna att ”gå i ide” så att fler celler överlever. Nedkylningen minskar också risken för att hjärnan ska svullna. Behandlingen måste dock sättas in snabbt, senast inom sex timmar. Sedan försöker man hålla kroppstemperaturen så låg som 33-34 grader under tre dygn. Därefter höjs barnets kroppstemperatur långsamt till normal temperatur.

Nedkylning räddar inte alla – trots behandling är risken för syrebristskador stora, till exempel CP eller kognitiv funktionsnedsättning. Så vi letar hela tiden efter nya metoder för att rädda fler hjärnceller.

Dels handlar det om tilläggsbehandlingar, till exempel med stamceller*. Vi kommer kanske inte att kunna använda stamceller för att ersätta hjärnceller som dött, men däremot för att skydda hjärncellerna, så att fler överlever. Dels handlar det om att utveckla diagnostiken. Med fler och bättre tilläggsbehandlingar behöver vi kunna avgöra vilken behandling vi ska välja för bäst effekt i ett enskilt fall. Här tyder mycket på att vi kommer att kunna använda oss av biomarkörer**. Men allt det ligger några år in i framtiden.

Sedan ska man komma ihåg att nedkylning är en relativt ny behandlingsmetod. Vi vet att den ofta är effektiv på kort sikt, men vi behöver göra uppföljningar och långtidsstudier för att kunna bedöma effekterna på längre sikt.

* Stamceller är icke-specialiserade celler som finns i alla flercelliga organismer. Stamceller har två egenskaper som skiljer dem från andra celltyper: de kan dela sig ett obegränsat antal gånger och har förmågan att mogna till flera olika celltyper.

** En biomarkör är ett ämne som reagerar på ett visst tillstånd i kroppen, och som därför kan användas för att upptäcka till exempel sjukdomar.