Det behövs mer kunskap om den kvinnliga hjärnan 

Kvinnor har historiskt sett varit underrepresenterade i medicinska forskningsstudier, vilket gjort att manliga symtombilder blivit norm. Det finns flera anledningar till att kvinnliga försökspersoner valts bort. Bland annat medför hormonella variationer att resultat och symtom kan bli mer svårtolkade. Andra områden var länge outforskade eftersom de inte setts som sjukdomstillstånd – utan som en del av att vara kvinna. Detta har medfört lägre kunskap om hur specifika diagnoser och sjukdomar drabbar kvinnor annorlunda än män.

Det positiva är att det går att se förändring över tid. Bland annat har de senaste decennierna ansökningskriterier och nya policys utvecklats vilket gör att forskare behöver redogöra och motivera för den valda populationen i sina studier. Forskningen om hjärnan och dess sjukdomar och diagnoser är inget undantag i hur det sett ut historiskt. Men intresset för att förstår mer om den kvinnliga hjärnan och om hur exempelvis kvinnliga hormonella variationer påverkar hjärnan ökar.

Många kvinnor vittnar om att sömnen är något som påverkas inte bara av menstruationscykelns svängningar, utan även vid graviditet och klimakteriet. Nästan varannan kvinna upplever sömnbrist, vilket är mer än männen, och långvarig sömnbrist riskerar leda till andra sjukdomar. För att förstå varför kvinnor sover sämre pågår därför en ny studie om kvinnors sömn på Uppsala universitet, där man i stället väljer att utgå från menstruationscykeln och hormonella variationer.

Tack vare forskningen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har bland annat den tidiga myten om att barns föräldrars, då speciellt mammans, agerande och uppfostran skulle ligga till grund för autism raserats. Idag finns även inom NPF fokus på könsskillnader och hormonella faktorer. Lotta Borg Skoglund, överläkare i psykiatri, lyfter problematiken med könsskillnader vid diagnostisering av NPF.

Eftersom flickors hormoner förändras mycket under en och samma månad, ändras också deras symtom, vilket medför att de kan vara mer svårtolkade och annorlunda än hos pojkar. Dessutom har forskningen i stor utsträckning gjorts på pojkar vilket lett till att man diagnostiserar utifrån en manlig norm. Detta har lett till att flickor ofta får sin diagnos senare och riskerar drabbas av annan samsjuklighet – som ångest, depression, ätstörningar och självskadebeteende.

Anledningen till att kvinnor drabbas hårdare kan också vara strukturella. 2022 sjukskrevs 75 000 personer i Sverige på grund av stressrelaterad ohälsa. 75 procent av dem var kvinnor. Kvinnor har 41 procent högre risk än män att drabbas av en stressrelaterad sjukskrivning. Arbetsmiljö inom kvinnodominerade kontaktyrken är ohållbar. Höga krav, lägre möjlighet att påverka sin situation och lägre inkomst påverkar kvinnors hälsa och ekonomiska förutsättningar negativt. Stressrelaterad ohälsa är med andra ord ett stort jämställdhetsproblem.

Antalet sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa ökar. Unga flickor diagnostiseras med NPF i snitt fyra år senare än pojkar och 2000-talets svältideal bland kvinnor tenderar vara på väg tillbaka.  Även om arbetet historiskt sett tagit stora kliv de senaste decennierna så får inte forskningen stanna. Det behövs mer kunskap om hur och varför hjärnans diagnoser och sjukdomar drabbar kvinnor annorlunda än män.