STRESS!

“Låten porträtterar en person som under en lång tid blundat för stressens in- och påverkan på sin mentala hälsa för att kunna klättra så högt som möjligt karriärmässigt – allt till priset av att sakta sluta fungera.”

“För mig är stress ett mönster. Och jag sjunger till dom negativa effekterna dessa mönster haft på mig. Texten är ett samtal mellan mig och min stress. Jag ville fånga känslan av själslig andfåddhet. Och beskriva hur ensam man kan känna sig i tillstånd av oro, samt hur lätt det är att springa från insikten om att det är dags att stanna upp.”

“Jag skrev en låt som i grunden handlar om olika saker jag oroar mig över, och jag hoppar mellan dom, lite som tankarna fungerar när man är stressad. Stresshistorierna fick mig att tänka på hur viktigt det är med vilka man har omkring sig i stunder av press. En del av låten är nästan som en vaggvisa till mig själv och den som lyssnar. Refrängen är en påminnelse om att även om stressen kommer åt mig, även om den påverkar mig så pass att den håller mig sömnlös, så vet jag att jag är omgiven av människor som älskar mig och som jag vet kommer finnas kvar vid min sida, när stressen lagt sig.”

“Jag ville skildra känslor som kan uppstå efter att man gått in i väggen/ kraschat. hur det kan kännas som att livet fortsätter runt omkring en, men att man inte är en del av det. Att det är lätt att romantisera tiden innan det här jobbiga hände – det uppstår ett före och ett efter i hjärnan. Också att gå från en konstant strävan efter mer (tex i sin karriär) till att plötsligt bara existera. Vila, äta, sova, sitta på ett torg och lyssna när gubbarna tjötar. Paradis syftar på det där utom räckhåll som man hela tiden har siktet inställt på, “när jag nått det där kommer jag bli lycklig.”

“Att lära om, värdera om och hitta ro i nuet är det främsta sättet att frigöra sig från sorgen och oron som stress skapar. I ett nu existerar inte problemen, och stress är ofta kopplat till en känsla av inre kaos som inte går att lugna. Dikten har en utgångspunkt i det världsliga, en frigörelse som bottnar i en kliande känslan i benen som inte släpper förrän man vågar hoppa och möta sig själv och sin värld i en total tystnad. Stress i dagens samhälle är knutet till vad vi tror att livet går ut på, och vad livet faktiskt kanske går ut på.”