Har vi råd att inte satsa på hjärnforskningen?

Ett internationellt använt mått för sjukdomars inverkan på en befolkning är hur många förlorade friska levnadsår de orsakar. Diagnoser som stroke, depression och Alzheimer ligger högt på den listan i Sverige. Men hjärnans sjukdomar kostar inte bara individen liv och lidande utan är också väldigt dyra för samhället. Alla tjänar med andra ord på nya forskningsframsteg.

Samhällskostnaderna för Alzheimer och annan demenssjukdom är över 90 miljarder kronor och för depression drygt 50 miljarder kronor – varje år! Och detta är då bara två av hundratals sjukdomar som drabbar hjärnan. Med en åldrande befolkning riskerar dessa höga kostnader, som inkluderar allt från vård till förlorad arbetstid, dessutom att öka. Ändå satsar inte staten tillräckligt på hjärnforskningen.

Som forsknings- och samhällschef på Hjärnfonden arbetar jag dagligen för att stärka svensk hjärnforskning. Som hälsoekonom har jag ägnat hela mitt yrkesliv åt att räkna på värdet av nya behandlingar – inom läkemedelsindustrin, på myndigheter och som forskare. Så jag vågar gå i god för att det stöd Hjärnfonden får från sina givare både bidrar till att rädda liv och att ge oss alla en bättre framtid.  

Studier har visat att varje krona till den medicinska forskningen ger 25–40 öre tillbaka per år i form av samhällsnytta. Värdet på investeringen dubblas därmed inom bara fem till åtta år. Även om sådana beräkningar förstås är osäkra så är det en tydlig fingervisning om hur viktiga Hjärnfondens givare är.  

På ett personligt plan är det förstås människorna bakom alla dessa siffror som är avgörande. När min pappa fick svåra funktionsnedsättningar till följd av stroke tänkte jag ju på honom och mamma, inte på hur samhället påverkades. Däremot kan det vara fint att veta att stödet till hjärnforskningen både kan stärka samhället och hjälpa nära och kära. 

Joakim Ramsberg 
Forsknings- och samhällschef, Hjärnfonden