Tacklingen som förändrade hockeyproffsets liv

Det har gått åtta år sedan den ödesdigra novemberkvällen i Gavlerinken, idag Monitor ERP Arena, – en kväll som för alltid kom att förändra livet för Brynässtjärnan Daniel Paille. Under en till synes vanlig CHL-match mot tyska Adler Mannheim small det till – och allt blev annorlunda.

Brynäs hade greppet om matchen och pressen var hög på Mannheim att reducera. Då kom smällen som tystade hela arenan.

– Jag såg honom inte alls, tacklingen kom från ingenstans. Jag tuppade inte av, men jag tappade andan och kände direkt att jag fått en rejäl smäll i huvudet, minns Paille.

Kort därefter stod det klart att han drabbats av en svår hjärnskakning.

Spelaren som utförde tacklingen, Thomas Larkin fick sitt straff på isen: fyra matchers avstängning. För Daniel Paille blev konsekvenserna desto hårdare.

– Jag har haft hjärnskakningar tidigare, men den här var mycket värre. Symtomen satt kvar långt efter att hjärnskakningen borde ha läkt.

Han fick problem med minnet, synen, ljuskänslighet och drabbades av en intensiv pulserande smärta i ansiktet. När han försökte återgå i träning blev symtomen värre.

– Hjärnan klarade inte att jag rörde mig så snabbt, berättar han.

Rehabiliteringen blev utdragen och oförutsägbar. Ett steg framåt följdes ofta av bakslag.

– Det har varit fruktansvärt tålamodsprövande. Inte ens läkarna visste riktigt vad vi arbetade med – mina skador syntes inte på MR- eller CT-röntgen.

Sommaren därpå bröts kontraktet med Brynäs. Daniel behövde all sin kraft för att fokusera på återhämtningen. Familjen flyttade till Boston, och det var då insikten på allvar sjönk in: hockeykarriären var över.

– Min läkare förklarade att problemen med synnerven kunde ta två till fem år att läka – och kanske aldrig bli helt bra. Det var frustrerande att inse att min karriär var slut, men samtidigt fick det mig att reflektera över vad som är viktigt i livet.

Hockeyn ville han dock inte lämna helt. Planen blev att i framtiden gå över till att träna unga spelare – och att engagera sig för personer med hjärnskador.

Samma sommar blev han också pappa för första gången.

– Vi hade precis fått veta att vi väntade barn när olyckan hände. Att sedan bli pappa samtidigt som jag kämpade med svåra symtom och sömnbrist var väldigt utmanande.

Sedan dess har familjen vuxit med ytterligare ett barn, en dotter, och idag bor de i Ontario i Kanada. Daniel har lagt många år på rehabilitering men också på att bygga ett nytt liv som ungdomstränare.

– Hockey är en tuff sport och olyckor kan hända. Jag vill inte ta bort kroppskontakten, men spelet måste vara säkrare. Man får inte tackla bakifrån eller spelare som inte är beredda. Det går att spela både fysiskt och säkert.

Som tränare lägger han stor vikt vid att lära ut hur man undviker att skada sig själv och andra på isen.

Förutom tränarrollen vill Paille också bidra till att öka kunskapen om hjärnskador.

– Vi har kommit långt, men det finns fortfarande många frågor som forskningen måste belysa. Jag blev exempelvis chockad när jag insåg att nervskador inte går att upptäcka med röntgen.

Därför välkomnar han Brynäs initiativ till en insamling till Hjärnfonden.

– Jag är så tacksam för varje bidrag. Tillsammans kan vi förbättra och förebygga hjärnskador för kommande generationer.

Daniel Paille är fortfarande inte helt återställd efter incidenten 2017.

– Jag har fortfarande problem med ett öga och får ibland dubbelseende, särskilt när jag är trött eller uttorkad. Men jag skulle säga att jag numera är 90–95 procent återställd.

Daniel Paille åkte med familj till Gävle för matcherna mot Klagenfurt och ZSC Lions den 4 och 6 september 2025. Under båda matcherna hölls hyllningar för honom för att ge honom det erkännande och tack som han aldrig hann få efter olyckan.

– Jag var oerhört glad över att få komma tillbaka till Brynäs och Gävle och få träffa laget och fansen igen. Jag hade två fantastiska år i klubben, och jag och min fru trivdes väldigt bra i Sverige. Det var roligt att ta med barnen dit.