När hjärnan fungerar annorlunda
Ungefär 10-15 procent av befolkningen i Sverige har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Det innebär att hjärnan fungerar annorlunda – vilket leder till olika kognitiva svårigheter. I begreppet NPF ryms diagnoserna ADHD, ADD, autismspektrumstörning, språkstörning och Tourettes syndrom.
De olika NPF-diagnoserna är nära släkt med varandra, inte sällan har samma person flera diagnoser. Det finns även personer som både har ADHD och bipolär sjukdom, kallas ibland även manodepressiv sjukdom och innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad.
Hos personer med NPF handlar det om att hjärnans förmåga är annorlunda när det gäller att bearbeta information. Det kan till exempel komma till uttryck i svårigheter med koncentration, uppmärksamhet och arbetsminne eller att förstå längre sammanhang, skilja på viktigt och oviktigt och förmåga att planera. Många gånger kan man också, beroende på diagnos, ha svårt med impulskontroll och att samspela med andra människor. Ofta finns också svårigheter med inlärning och minne, ibland även att uttrycka sig i tal och skrift.
Många barn med ADHD har svårt att hänga med i skolan
ADHD, som är den vanligaste typen av NPF, yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet. Svårighetsgraden och typen av problem varierar från person till person. Barn kan uppfattas som bråkiga, vilket kan leda till fel bemötande och att de inte får den hjälp de behöver. Följden blir att många får svårt att hänga med i skolan.
Förlorad självkänsla och minskad framtidstro gör att många lämnar skolan utan fullständiga betyg. Som vuxen med ADHD präglas man av uppväxten, vilka krav och förväntningar man har på sig, vilket stöd man har fått och hur den aktuella livssituationen ser ut.
För många var föräldrarnas stöd ovärderligt. Edith Lundin fick sin ADHD diagnos när hon var 23 år. I skolan var det svårt och hon blev mobbad men tack vare föräldrarnas stöd klarade hon sig ändå bra. När hon fick ADHD diagnosen var det en enorm lättnad.
– Jag kan faktiskt inte sitta still, och det är okej. Som vuxen har jag lärt mig mer om min diagnos och också lärt mig att handskas med den, säger hon.
Du kan se en film om henne här.
Alexander Forselius har Asperger och efter att han fick diagnosen blev datorn och ett lugnt rum räddningen för honom.
– Jag kände själv inte att det var något som var fel, säger han.
Du kan se en film om honom här.
